Petter - I Uruguay med och utan ögon


På en 1 och 80:s madrass I ett mintblått-målat renoveringsobjekt vaknade jag upp med frusna fötter.
Jag hade tidigare täppt det små springorna på balkongdörren, men nattens kyla hade ändå letat sig
in under mitt varma täcke. Med huvudet på en platt skumgummikudde vred jag min kropp till ryggställning.
När försökte jag öppna upp mina ögon märkte jag att det inte gick. Fan hade mina ögon klibbat igen?
Jag vet inte om det har hänt er, men ibland snorar man under natten och ett öga eller båda kan klibba
igen. Men när jag sedan med hjälp av mina händer skulle öppna upp mina ögon, märkte jag att mina
ögon var öppna. Jag hade blivit blind! Jag ställde jag mig snabbt upp och trampade på mina illaluktande
sandaler. Jag gick mot balkongdörren med händerna sträckta framför mig för att öppna upp
luckorna som täckte fönstrena på dörren. Efter ett ivrigt letande med händerna öppnade jag upp luckorna
och hoppades på ett ljus hav som skulle strömma in igenom fönstret, men? fortsatt mörker, mina ben
blev svaga och jag ramlade ned på min yogamatta som låg utbredd på golvet.
Med ett hastigt ryck vaknade jag upp, Jag tittade runt omkring och kunde andas ut, jag hade
fortfarande mina seende ögon i behåll. Jag ställde mig upp och tittade mot hallen, hunden Nica som
vaktar huset, ligger troget och väntar på att jag ska öppna upp dörren. Jag blundar med mina ögon. Jag
hör fåglar utanför och trafiken på gatan Ramirez två kvarter bort, ett dovt ljud av att någon hamrar och
någon annan som sågar avslöjar att det finns antingen en verkstad eller byggnadsplats en bit bort, En
dörr knakar från rummet bredvid, den måste vara öppen och röras av vinddraget. Jag hör tre röster
nedifrån och en som skrattar, det är antagligen några av utbytesstudenterna som bor i samma hus.
Ljud som jag hör varje dag men som jag blivit van vid och inte lägger märke till längre. Det mesta som
får mig att väcka min uppmärksamhet är inte ljud utan allt jag ser. Synintryck som påverkar vad jag tänker
och vad jag vill. En annonspelare med en ny god mangoläsk, den vill jag ha, en vacker tjej som möter mig
på gatan, henne vill jag ha, en gammal tant som ler mot mig när jag möter henne vid sin port, hennes
kanelbullar vill jag ha. Om jag inte hade några ögon hur skulle jag kunna veta vad som är vackert eller fult?
Om alla var blinda skulle vi då slutas luras in i förhållanden som bygger mest på fysisk attraktion? Eller har
hörsel, lukten och beröring större inverkan på våra viljor, än vad jag egentligen tror? Vad tror ni? Jaja?.
Hungern kallar och då slutar alla mina sinnen att fungera, dags för min dagliga vikingfrukost.

 466410-74

Kommentarer
Postat av: Marie

Vilken hemsk dröm du hade. Jag drömde att jag födde fram ett barn alldeles själv och tog fram den och jag visade upp barnet för en kvinna som representerar alla jag känner (i drömmen) och barnet skrattade (underligt) och sen var den slut.
Undrar vad våra drömmar betyder. Det ska ju vara något om vårt undermedvetna och handlar om våra själsliv troligen.
Puss på dig och kom snart hit. Vi längtar efter dig.
Marie och barnen

2008-05-09 @ 23:07:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0