alkes

I brist på nya...får man vila på gamla lagrar (lyckade fiskafängen).
(Försökte få Liam snart 4 år att hålla händerna ända upp mot fisken, men respekten för "krokodilen" var för stor.)





Laxen på bilden fångades visserligen på sportfiskenät, men strapatsen var inte mindre för det.

Hade lagt ett nät, ca. 20 meter långt och 2 meter djupt där vi brukade, strax nedom järnvägsbron vid Njurundabommen i Ljungan.
Det hade regnat häftigt några dagar som gjort vattnet högt och brunt.
Pappa Lars stannade i land med tanke på att den lilla ekan knappt håller två man flytande ens i normalt vattenstånd.
Nätet var fäst vid en liten raserad stenkista mitt i forsen som var kvar sedan flottningstiden*.
För att undvika att sugas ner i forsen nedanför, följde jag det fastgjorda nätet ner till slutänden för att dra mig uppåt samtidigt som jag tog upp nätet.
På vägen ner skymtade jag ett par laxar i det grumliga vattnet...det började bli riktigt spännande, nomalt var man ju överlycklig om man fick en lax på det lilla nätet.
Först kom en, sedan kom en till på 10 kg...det var ju suveränt och ganska fullt i båten med sprattlande laxar. Sedan kom något mindre välkommet, ett sjunktimmer (ej att förväxla med frun-...) nog så besvärligt i det läget med vatten delvis slående in över relingen. Att trassla stocken ur nätet var inte att tänka på utan det var bara att ta upp eländet och lägga den tvärs över ekan och fixa det hela på landbacken senare.

Det som kom sedan fick mig genast att inse att det var rekord på gång. (Ledsen Per här slogs ditt rekord på 27.6, kanske kan du skriva en kommentar om det fiskafänget trots förtreten.)
Sedan minns jag inte så mycket mera, men i land kom jag i alla fall**. 
"Stoorn" vägde 30 kilo jämt på ICA:s våg i Njurundabommen.
 
Varför är bara fiskafängen med spö i hand det enda rätta?  Stå på er alla sportnätfiskare och var glada över de trevliga stunder er hobby kan ge er.

Ska man dölja ett fiasko är väl en success det bästa att ta till...påskfisket i havet blev inte så superlyckat som jag förespeglat mig, trots minutiösa förberedelser, (tack till Alf som lånade ut utterbrädan). Det var helt enkelt fel väder!
Vi fick dock njuta av nätfångad gravöring och sikröra till påskaftonsmiddagen.





Det härligaste av allt var ju ändå att se nästnästas generations fiskares lycka på havet.





*Timmerflottningen lades ner i Ljungan i slutet av 60-talet. Lars jobbade vid timmerskiljet i Kvissleby några somrar i sin ungdom och berättade gärna om hur han dök efter tappade klockor mm.  Vid ett tillfälle hjälpte han även nätt och jämt en knappt simkunnig jobbarkompis från att sugas in i en "kaktus" som de roterande taggiga matarvalsarna vid skiljet kallades.
Vem minns ett sådant härligt ord som "dyktalb" i dag?  Ni kan ju alltid googla på det...såg just att ordet inte fanns i Wikipedia, har just skrivit en förklaring men det dröjer några dagar innan den publiceras.

**Jag har en princip vad gäller brukandet av flytväst som lyder " är omständigheterna så dåliga att man behöver använda flytväst så stannar jag i land" måste dock medge att jag gjorde en missbedömning i detta fall.