alkes

Einar och Erik har varit i stugan i helgen. Där och efter hela höga kusten har det varit "lyslördag" vilket innebär att man eldar brasor och marschaller på lördag kväll för att "fira" att sommaren är slut! Naturligtvis blir det en och annan avslutningsfest också... Som sagt Erik och Einar var där och eldade för hela familjen Alke. Dessutom hann de med att plocka kantareller!  Titta här! Rensade och klara för kastrullen! Mums.

I väntan på att min målarlängtan ska ta överhand och jag inte längre kan hålla tillbaka utan slänger mig ut i lördagsblåsten i mina målarkläder - som faktiskt numera står för sig själva - sitter jag här och lyssnar till 70-talsprogg! Hoola Bandoola! Det var tider det. Vilken musik som skapades på den tiden. En annan favorit var Samla mammas manna! När jag sitter här och bläddrar bland mina LP-skivor tänker jag på min kompis Barbie-Bettan som formligen ryser när jag spelar eller bara nämner gamla artister! Nej, hon vill ha ny fräsch musik som t ex... ja, faktiskt kan jag inte komma ihåg någon ny "modern" artist som hon lyssnar till, de finns inte för mig. Hur kan detta komma sig? Varför fastnar många musikmässigt, som jag, i det gamla och stänger sina öron för ny musik? Jag känner mig en aning antik jämfört med Barbie-Bettan trots att vi är jämnåriga... Kan du säga hur jag ska göra? Finns det nån kurs? eller ska jag gå här resten av livet och lyssna på min gamla musik och inte känna till någon musik som kommit efter Uno Svenningsson och U2?

Idag var det spännande att komma hem. Vi visste ju att snickar-Lars och snickar-Lars skulle börja sätta på ytterpanelen. Att de skulle ha kommit så långt som dom verkligen har gjort hade jag inte räknat med. Nu börjar jag bli orolig att vi inte ska hinna måla i den takt som de sätter upp... Det blir i alla fall jättefint!

Einar och jag har målat ytterpanel hela eftermiddagen. Vilket härligt väder att måla i. Här nedan ser du hälften av väggpanelen färdigmålad. Einar har lånat en målarlåda av Bosse Målare, en låda som gjorde att målningsarbetet gick lite fortare än om vi skulle ha penslat på färgen.


Nu ligger panelen på tork på vår infart.

Det har blivit lite av en tradition att ha någon form av tävling. Einar hade ställt iordning en klurig frågesport i vårt nya hus som handlade om husbygge (så klart). Här har vi prisutdelning...
Här ses Ken-Bosse och Ken-Einar.



Tänk vad glad man kan bli när man får en skruvmejsel i andra pris! En rosa fin mejsel... med pärlor! Perfekt för en Barbie.


Det ser ut som om vi bara festade och så var nog fallet men naturligtvis efter årsmötet. Stina var också med och serverade oss under kvällen och det kändes bra för då kunde jag vara med hela tiden. - Lätt att man missar något väsentligt


Barbie-Maria, Barbie-Bettan och Ken-Örjan

Tack för ett roligt dygn! Ser redan fram emot nästa träff och studieresan vi ska göra nästa höst!

Jag är snart 55 år. Gammal kan vissa tycka, även jag ibland... men vad spelar ålder för roll - egentligen? Vi har ett enda liv och varför inte leva det här och nu och njuta av de ljusglimtar som finns i livet. Som i kväll... jag har lite av "lilla julafton" i väntan på morgondagen. Jag bakar, pyntar och njuter av stillheten i huset. Ljusen brinner...

Barbieklubbens årsmöte 2009 äger rum här hos mig i morgon och det är en stor händelse. Mycket ska ordnas, allt ska vara perfekt. Det är nästan som bröllopet för några veckor sedan.


Barbie och Ken från 1962-63. På certifikatet från Barbieklubben kan man läsa att jag Inga Danielsson var gruppledare, sedan är medlemmarna uppräknade. Min lillebror Ove var också medlem, då 5 år gammal, och jag kan egentligen inte förstå hur han kvalificerade sig till klubben men antagligen var jag tvungen att vara barnvakt den kvällen vi bildade föreningen... Hur som helst får han inte vara med på våra årsmöten trots hans tjat varje år!



Denna skylt kommer att möte mina Barbiekompisar ute vid vägen i morgon när de kommer till årsmötesförhandlingarna.
Ni är så välkomna!

Einar tog en dag ledigt idag och var mycket nöjd när jag kom hem. De hade varit fyra man som jobbat idag, Snickar-Lars och Lars B som i dag blev spackel-Lars, sen var det även spackel-Einar och el-Erik. Ni skulle verkligen se vilka massor av elledningar som ligger i vårt tak! Det är en syn för gudar och jag undrar om det kommer att fungera... Erik får verkligen ha tålamod med sina föräldrar som helt plötsligt kan ändra sig och önska sig ett litet eluttag här och kanske ett där! Han är nu inne på sina sista semesterdagar (!!) och får snart börja jobba igen! Han tycker nog att det ska bli skönt!
Ytterdörrarna är inne. Och ute. Fina.

Einar börjar misstänka att jag gör saker enbart för att få något att skriva om i bloggen. Så är naturligtvis inte fallet och han är faktiskt delaktig i det som hände idag.

Einar ringde mig på jobbet och vi bestämde att vi skulle åka och köpa färg m m tillsammans på Fresks. Maken hämtar mig med sin bil och vi åker och uträttar vårt ärende. På väg därifrån känner vi att det skulle sitta fint med en hamburgare och vi styr kosan mot Tages på Frösön. Vi tar med oss våra hamburgare i en påse och skyndar oss för att hinna med nästa färja. När vi kör på färjan känner jag att det är något som inte stämmer... "i morse körde jag min bil och nu sitter jag här i Einars!!??"  Jag hade alltså glömt  min bil i stan!

Einar är ledig i morgon så vi kan därmed inte samåka, får försöka hitta annan skjuts....
 

I helgen har vi varit hemma i Torp på dop. Min bror Oves och hans fru Anna-Karins första barnbarn, deras dotter Helenas och hennes sambo Thomas Nässéns son Lars Edwards dop. Hans tilltalsnamn är Edward. Vi hade en strålande dag. Edward skötte sig perfekt i kyrkan, såg faktiskt ut som om han lyssnade väldigt noga till vad prästen sa. Fadder, att hjälpa Edward (och stötta hans föräldrar) genom livet är Helenas syster Katarina.

På kvällen var vi bjudna på middag hem till Ove och Anna-Karin där vi hade en trevlig kväll tillsammans med Helena, Thomas, Edward, Katarina, hennes sambo Fredrik, Thomas föräldrar Anders och Lynn. En fest där vi åt och drack mycket av all mat och dryck som serverades. Dessutom pratade vi till långt framåt natten. Roligt! Denna vecka tror jag att jag lyder pappa Svens råd och äter lite mer sallader samt går och lägger mig tidigt!


Fadder Katarina med Edward, mamma Helena och pappa Thomas


Vilken fin familj! Helena, Thomas och Edward

Jag har förstått att vårt husbygge har väckt viss förundran bland vissa människor som inte känner oss så väl men för de som känner oss är det inga problem. 

Husbygget är en grej men det som kommer att hända här hos oss nästa helg kan jag ha viss förståelse för att det väcker vissa känslor. Själv är jag så hjärntvättad sedan många, många år så JAG ser inget konstigt i detta. Jag hoppas att ni stöttar mig i det som komma skall och om ni inte accepterar det fullt ut - försök ha viss förståelse och tålamod.

Om Du passerar vårt hus på lördag den 22 augusti, kör sakta, du vet inte vad du kan missa!

Här kommer en bild som får symbolisera vår sommar:



Hade det inte varit för Einars hand-lingskraft och hand-lag att bygga hus (Han har ju hunnit bygga ett antal hus genom åren!)  hade det inte blivit något husbygge för oss. Efter två månaders bygge klagar Einar idag för första gången på värk i händerna... Hans tidigare lena händer är idag som sandpapper... Snickarhänder..

På måndag börjar Einar skolan igen och börjar med en ny klass... Nu får bygget komma i andra hand för hans del. Som tur är har vi kvar snickar-Lars och Erik drar klart elen i veckan. Han har offrat hela sin semester på sina föräldrar.. Bara det!!! Vi har också turen att ha vår vän Lars, d v s snickar-Lars nr II som kommer att ställa upp i höst så det ska nog gå vägen.

Själv kommer jag att rycka ut mot slutet. Tapetsering, målning m m. Man gör det man kan.

Igår fick vi hjälp av vår käre släkting Erik Wirén att flytta till Tensta, varför hyra lastbil när vi har tillgång
till Erik och hans stora Opel. vi glömde ta bilder på diskmaskinen, dubbelsängen, jacuzzin osv. men allt fick plats.

Per! Eftersom du önskade fler husbilder har jag precis varit ute och fotograferat några skymningsbilder på huset, special for you my friend, eftersom du bor so far away...


Ska jag inte få ett ljust kök nu så vore det väl lite underligt...


Ingång med handikapramp! Lika bra att förbereda för ålderdomen!


Här ska det bli en inglasad veranda...

Kunde inte ha fått en bättre avslutning på min semester än helgen som gått. Vi har tillbringat helgen i Ljungaverk där årets upplaga av Släktgolfen Wirén Open gått av stapeln. Varje år anordnar vi en släktgolftävling någonstans i Sverige beroende på vem som vann tävlingen året innan. Den som vann anordnar nämligen nästa års tävling.

I år träffades vi hos morbror Rolf och moster Eivi i Johannisberg på fredag kväll och avnjöt en härlig måltid samt sjöng och umgicks tills bror Börje blev trött (mycket vanligt förekommande!) då vi fick skjuts till vårt föräldrahem i Sörhångsta.

Lördagen ägnades åt golftävlingen där jag i år var tvungen att utgå p g a skada i armbågen... Istället var jag caddie till moster Berit och det var jobbigt nog i den tropiska hettan som rådde! men roligt hade vi! Jag var brudnäbb till Berit och Dan när de gifte sig för sisådär 46-47 år sedan och Berit tyckte att det var på tiden att jag steg i graderna - och det blev alltså till caddie!

På kvällen var det dags för fest igen. Vädret var på vår sida även denna kväll och vi kunde sitta ute och njuta av sommarvärmen. Flera släktingar som inte spelar golf anslöt sig under kvällen och det var roligt att träffa dem igen. Mamma Siv och pappa Sven kom också några timmar och pappa spelade dragspel till allsången precis som han alltid gjort vid våra kalas. Han avslutade sin närvaro vid festen med "Knô dig in" som har blivit ett stående inslag genom åren. Vi skrålade och sjöng den 3-4 gånger tills pappa blev trött...( - Han fyllde 89 i måndags så han har rätt att bli trött vilket däremot inte bror Börje har! Han fyller bara 60 den 1 november!)

Trots att inte Einar vann årets släktgolf får han/vi äran att anordna nästa års tävling på Norderön. Det ska bli oss ett stort nöje! Vi har ju en ny jättefin 18-hålsbana och bra boende för alla tillresta så det ska bli roligt!

Jag vill tacka alla glada släktingar för ett jättetrevlig helg och ett speciellt tack till Er alla i Ljungaverkstrakten som lagat all mat som vi åt under dagarna två! TACK!

Nästa helg är det dop av Helenas och Thomas lille Edward i Torps kyrka så då är vi många som träffas igen!


Mamma och pappa på släktmiddag


Senaste tillskottet i släkten - Edward - Deltar väl i släktgolfen om några år

Igår skjutsade Liam och jag in Lisa till bussen som skulle ta henne hem till Stockholm igen. Det har varit roligt att ha haft Lisa hemma hos oss en vecka.

På hemvägen åkte vi in till Andersön och träffade Petter och Mirja...



 Bus med Petter

Efter middagen åkte vi till golfbanan för att Liam skulle få prova sitt golfset.

 

Hela Sverige har tydligen soligt och vackert väder just nu men här på Norderön ligger dimman tät, därför bestämde vi oss för att baka en sockerkaka i väntan på bättre väder...







Det bästa med att baka sockerkaka är nog att slicka skålen efteråt!

Nu sätter vi in fönster och altandörrar!



Liam inspekterar dörren till uterummet



Liam justerar det sista på taket tillsammans med morfar

Erik Alke lever och mår bra!

I många år har jag kämpat i det tysta med min oro över barnen. Nu har ju de flesta av dem varit av orolig natur och jag har verkligen många gånger haft anledning till oro. De flesta gångerna har dock varit obefogade... Jag har alltid fått höra att jag är en ankmamma av sällan skådat slag osv men vilken mamma skulle inte kunna liknas vid en sådan. När barnen var små var jag mycket lugnare än vad jag var under t ex gymnasietiden och senare, ja t o m nu när "barnen" börjar närma sig 25-30 år är det mycket värre än när alla barnen var mellan 1-6 år. Konstigt eller hur?

Som idag. Erik skulle komma till bygget och jobba men först skulle han handla material i stan. När han inte kommit vid 12-tiden ringde jag till honom första gången, både hem och mobil. Inget svar. Detta upprepades många gånger och till slut trodde jag att han var DÖD! Det var alltså mer troligt att han var död än att han åkt till stan utan mobiltelefon! När jag till slut fick tag på honom hade han precis kommit hem. Då var jag på väg över sjön med nästa färja och om han inte var hemma hos sig hade jag tänkt åka in till akutmottagningen.  "-Mycket att hetsa upp sig över" var hans kommentar. Och ja, jo, jag har alltför lätt att hetsa upp mig själv när jag har fått för mig att något hemskt inträffat. Inte många i min närmaste omgivning skulle vara vid livet nu om mina hemskaste tankar varit sanna!

Men jag ska försöka skylla ifrån mig. Är inte detta samhällets fel? Jag menar, allt var mycket lugnare innan mobiltelefonens tid och internets tid, d v s innan vi var 100 % tillgängliga. Nu blir man väldigt irriterad eller upprörd om inte mobilen är påslagen eller om någon inte svarar i telefonen. Varför svarar dom inte i telefonen?  I värsta fall tror man att personen är död eller som bäst kanske ligger medvetslös på sjukhus! Denna gång hade jag åter igen turen med mig. Min mellanson Erik 27 år glömde sin mobiltelefon hemma när han for till stan. Han lever och är just nu smått irriterad på sin mor.

Till mina kära barn vill jag säga: Jag jobbar vidare på detta! Jag lovar!

(Att skriva blogg är en form av terapi)

Idag har jag gått som i en dagen-efter-bröllopet-dvala fast det var i förrgår! Jag har gått som på små moln, precis som det var jag som nyss gift mig! Känslan efter bröllopet lever verkligen kvar och jag hoppas att den kommer att finnas där länge! Jag har kommit på mig själv att småfnissa åt händelser som utspelade sig under denna festkväll. Många roliga episoder skulle man kunna skriva om här men jag tror att jag väntar någon tid tills det "lagt sig".

Igår städade vi upp efter festen. Vi var många som hjälptes åt...  De som övernattade på Wilhelmsberg kom förbi innan de åkte vidare hemåt. Ett handtag här och ett där och snart var det städat. Som jag berättade igår fanns det mycket mat kvar och över 30 personer kom och åt lunch under dagen. Jätteroligt! Det blev som en liten extrafest.

Jag har glädjen att få ha Lisa hemma hos mig/oss några dagar till. Tidigare har jag pratat med henne om att vi verkligen måste göra slag i saken och rensa vinden på uthuset under sommaren. I morse  klättrade Lisa upp på vinden för att börja röjningen... "Tyvärr" är det för soligt och varmt idag så det blev alltför hett för storstädning. Vi får nog ta det till hösten.

Själv plockade jag undan "lik"/matrester m m efter festen och funderade samtidigt över vad vi skulle kunna ge Gerd (Stina och Lenas gudmor)  i present då hon fyller år idag. Hade ingen lust att åka in till stan för att köpa något som hon inte behöver... När jag pratat med henne i telefon på morgonen och hon berättade att hon skulle ha över 20 personer på middag ikväll slog det mig att jag hade presenten som i en liten ask - Rester från festen! I en stor påse stoppade jag: En jättepåse chilinötter, 2 färska ananas, en stor påse physalis, en påse korvbröd, en flaska vin och fyra rosa ljuslyktor. Lisa och jag åkte hem till Gerd som stod och lagade mat till familjen som skulle komma på kvällen. Hon blev jätteglad över presenten, tyckte faktiskt att det var den bästa present hon kunnat få med tanke på alla som skulle komma på kvällen.

Erik kom hit idag och började titta på eldragningen som i högsta grad börjar bli aktuell. Tillsammans gick vi rum för rum och bestämde var ljuspunkterna skall sitta. Det är viktigt att vi tänker igenom detta noggrant nu så att vi inte kommer på efteråt att just där skulle vi nog ha en lampa... Så lite sladdar som möjligt!!!

Petter kom hem med Mirja och efter mat åkte de iväg till Andersön för att plocka bär och njuta av vädret och ledigheten.

Einar är nu i Ragvaldsnäs och i dag har farfar Lars jordfästs i Njurunda kyrka.

Här kommer Dagens Bilder:

Kök/Vardagsrum som börjar ta form! Detta kommer att  bli mitt favoritrum. Öppet och ljust. I  veckan kommer fönstren att sättas in.

Nu är det över. Vår Lena heter nu Lena Alke Widéhn och gift med Johan Widéhn. Vilken bröllopsdag det blev! Jag måste säga det, även om jag var med och arrangerade...

I går morse vaknade jag upp på ett blåsigt Norderön. Einar hade då redan varit bort till Midgården där vi skulle ha bröllopsfesten och förankrat partytältet där vi skulle placera buffébordet och senare även baren. Einar knöt fast tältet i några tallar så även om det lättade från marken skulle det inte blåsa till väders!!! Hur skulle det bli??? Skulle vi bli tvingade att flytta in buffebordet till övervåningen där vi redan dukat för kaffe och bröllopstårta för 85 pers! Några oroliga timmar blev det. Senare kom Johans pappa Anders och hans svåger ut till ön och det togs ett snabbt beslut att flytta tältet till en lugnare plats. Det blev stor skillnad och senare mojnade vinden och solen tittade fram så vi kunde känna oss lugna och andas ut.

Två kvinnor från Brunflo skulle komma och hjälpa till med mat, disk m m och de anlände på förmiddagen för att börja ställa iordning och installera sig i köket. Själv sprang jag som en yr höna mellan hemmet och Midgården med grejer som jag glömt osv. En halvtimma innan vi var tvungna att ta färjan till Sunne kyrkoruin klev jag in i duschen...

På färjan samlades vi en hel massa människor. En uppsluppen glad stämning som gjorde att man fick en känsla av förfest mitt på blanka lördagen! Speciellt roligt var att alla mina tre morbröder med fruar hade kommit! Förväntningen som alla hade spred en värme som gjorde att nervositeten jag haft hela förmiddagen släpte! Tack och lov.

Vid Sunne kyrkoruin samlades alla drygt 80 bröllopsgästerna samt även andra som ville deltaga i cermonin. Det kändes fantastiskt att se alla glada släktingar och brudparets vänner samlas för Johans och Lenas skull. En klasskompis till Stina från gymnasiet, Markus Ernehed, spelade saxofon och som ingångsmusik Air, sedan några psalmer och sedan Somewhere over the rainbow. Inte ett öga var torrt under cermonin som vår präst Maria Nilsson genomförde med en fantastisk fingertoppskänsla. Som tur är hade jag fått två näsdukar av Lenas svärmor Lisbeth som hade garderat sig... Jag delade också med mig en till Lisa... 

Efter vigseln fick Lena och Johan skjuts till festplatsen av Lars Bergman i hans Rover veteranbil. Einar serverade lite mousserande vin i baksätet och brudparet såg hur lyckliga ut som helst.

Festen är ett kapitel i sig... Maten (som jag i vanlig ordning oroade mig för... Skulle den räcka? Skulle gästerna tycka om den? osv) hade räckt till två bröllop!!! men huvudsaken är att det inte tog slut. Petter var utsedd till toastmaster av Lena och skötte jobbet perfekt. Senaste veckan har han inte gjort så mycket annat än studera bröllopsordning och toastmasterns jobb... Eftersom arrangörerna missat att ordna allsångsledare fick han även rycka in där med viss hjälp av Ove...Efter diverse lekar med brudparet blev det bröllopstårta och sedan bar med goda drinkar som Lenas bror Erik blandade natten lång. Tidvis var det lång kö i baren... Vi dansade och hade hur kul som helst tills solen gick upp! Många gäster sov över på Wilhelmsberg och de fick en stärkande morgonpromenad dit innan de skulle gå och lägga sig. Lena och Johan fick skjuts över sjön av Örjan Larsson till Verkön där de övernattade i bröllopssviten.

Här kommer några bilder från gårdagen:

'
Tärnorna Linna, Sabina och Stina


Johan, Lena och Einar i bakgrunden


Det vackraste brudpar man kan tänka sig


Lena med tvillingsyster Stina


Vid framkomsten till festlokalen

'
Sedan blev det party natten lång

Tack alla ni som hjälpte oss att göra dagen till vad den blev - Ett minne för livet - för oss och för Lena och Johan!