Lena Alke - ett sommarminne
Vi la nät en bit från land,
gick hand i hand över Oxsand.
Du lärde mig simma på rygg,
att man inte ska vara feg eller rädd för saker som gör en skygg.
Jag bar din vattenkanna stolt i handen, belöningen var ostbågar och ett glas med lingondricka utanför din stuga.
I mina ögon var du odödlig. Du skulle alltid finnas att skratta med och skratta åt.
Farfars död har tagit rätt hårt på mig, men jag har gjort ett val att bearbeta det i ensamhet och kanske skrattat eller skämtat bort det bland andra för att senare jobba med det själv. Det kanske är fel, man ska kunna visa känslor men för mig blir det helt enkelt ännu jobbigare. Döden skrämmer mig, att människor kan dras ifrån oss. Vi lever i våra nätverk som små pusselbitar och när en bit försvinner blir pusslet inte komplett och lämnar ett hål.
Han vet att han är saknad!
En bild tagen när jag satt hos Farfar på sjukhuset i några dagar. Bara dagarna innan han lämnade jorden. Läkarna gav beskedet att det handlade om dagar till månader för honom. Jag for hem och planerade att åka tillbaka inom en vecka, dagen innan somnade han in.
Jag frågade om du var vaken,
Du sa att du var trött,
Jag sa att vi tar laxen i Ljungan i sommar,
du sa att jag fick göra det själv,
jag sa att jag älskar dig,
du orkade bara säga dubbelt.
Kämpandes genom livet har du nu hamnat på en annan plats.
En plats där vattnet alltid är lika blått som himlen..
gick hand i hand över Oxsand.
Du lärde mig simma på rygg,
att man inte ska vara feg eller rädd för saker som gör en skygg.
Jag bar din vattenkanna stolt i handen, belöningen var ostbågar och ett glas med lingondricka utanför din stuga.
I mina ögon var du odödlig. Du skulle alltid finnas att skratta med och skratta åt.
Farfars död har tagit rätt hårt på mig, men jag har gjort ett val att bearbeta det i ensamhet och kanske skrattat eller skämtat bort det bland andra för att senare jobba med det själv. Det kanske är fel, man ska kunna visa känslor men för mig blir det helt enkelt ännu jobbigare. Döden skrämmer mig, att människor kan dras ifrån oss. Vi lever i våra nätverk som små pusselbitar och när en bit försvinner blir pusslet inte komplett och lämnar ett hål.
Han vet att han är saknad!
En bild tagen när jag satt hos Farfar på sjukhuset i några dagar. Bara dagarna innan han lämnade jorden. Läkarna gav beskedet att det handlade om dagar till månader för honom. Jag for hem och planerade att åka tillbaka inom en vecka, dagen innan somnade han in.
Jag frågade om du var vaken,
Du sa att du var trött,
Jag sa att vi tar laxen i Ljungan i sommar,
du sa att jag fick göra det själv,
jag sa att jag älskar dig,
du orkade bara säga dubbelt.
Kämpandes genom livet har du nu hamnat på en annan plats.
En plats där vattnet alltid är lika blått som himlen..
Avsked av farfar
Vi har varit förskonade från dödsfall i vår familj. Einar och jag har haft våra föräldrar med oss ända fram till nu. Min svärfar, Einars far, våra barns farfar Lars Alke gick bort den 21 januari. Han var levande fram till veckan före jul då han hjälpte Einar med att sälja julgranar och spelade biljard med grabbarna och pingis med gubbarna!
Idag hade vi en minnesstund i Mjösunds kapell i Njurunda. Farfar var en bestämd man in i det sista och bestämde för några år sedan att gå ur svenska kyrkan. P g a detta hade vi idag en alternativ minnesstund utan kyrkans tjänare. Einar och hans syster Marie hade komponerat ett program som vi och ett 30-tal åhörare fick avnjuta. Det var musik från Bach till Elvis och Sinatra. Jag är övertygad om att svärfar skulle ha gillat tillställningen. Han var en man som avskydde tal vid högtider. Han ansåg att det enbart var floskler...
Farfar i solen utanför vår stuga i somras.
Petter och Lena hade skrivit minnesorden i Sundsvalls Tidning och de läste upp dem vid minnesstunden samt en dikt som Lena skrivit som jag inte har här just nu.
"- Vi fick bära vattenkannor eller något bord för att hans rygg ömmade. Vi fick se honom hoppa med ett skutt med den runda magen ut i det kalla havet, med ett stort "hoouua!" följt av ett skratt, ett skratt som fortfarande ekar i oss när vi tänker på honom.
Ingen kunde skjuta så hårt med en handboll eller så snett med en golfboll. Ingen kunde fiska så stora laxar eller njuta så mycket av friheten att vara naken. Ingen kunde vara så nyfiken på livet eller kramas så hårt. Ingen kunde prata med så många och så mycket på samma gång.
Ibland önskar vi att vi hade tagit åt oss mer av vad han lärde ut, han ville lära ut det som var viktigt i hans liv, men ibland orkade man bara lyssna på hälften. Men det vi kommer bära med oss från honom i våra liv, är hans positiva tänkande och att inget är omöjligt även om våra ryggar ömmar.
Han var en stor del av vår sommar men han var och är också en stor del av våra liv.
Vi är tacksamma för det han stod för! "
Barnbarnen
Idag hade vi en minnesstund i Mjösunds kapell i Njurunda. Farfar var en bestämd man in i det sista och bestämde för några år sedan att gå ur svenska kyrkan. P g a detta hade vi idag en alternativ minnesstund utan kyrkans tjänare. Einar och hans syster Marie hade komponerat ett program som vi och ett 30-tal åhörare fick avnjuta. Det var musik från Bach till Elvis och Sinatra. Jag är övertygad om att svärfar skulle ha gillat tillställningen. Han var en man som avskydde tal vid högtider. Han ansåg att det enbart var floskler...
Farfar i solen utanför vår stuga i somras.Petter och Lena hade skrivit minnesorden i Sundsvalls Tidning och de läste upp dem vid minnesstunden samt en dikt som Lena skrivit som jag inte har här just nu.
|
"- Vi fick bära vattenkannor eller något bord för att hans rygg ömmade. Vi fick se honom hoppa med ett skutt med den runda magen ut i det kalla havet, med ett stort "hoouua!" följt av ett skratt, ett skratt som fortfarande ekar i oss när vi tänker på honom.
Ingen kunde skjuta så hårt med en handboll eller så snett med en golfboll. Ingen kunde fiska så stora laxar eller njuta så mycket av friheten att vara naken. Ingen kunde vara så nyfiken på livet eller kramas så hårt. Ingen kunde prata med så många och så mycket på samma gång.
Ibland önskar vi att vi hade tagit åt oss mer av vad han lärde ut, han ville lära ut det som var viktigt i hans liv, men ibland orkade man bara lyssna på hälften. Men det vi kommer bära med oss från honom i våra liv, är hans positiva tänkande och att inget är omöjligt även om våra ryggar ömmar.
Han var en stor del av vår sommar men han var och är också en stor del av våra liv.
Vi är tacksamma för det han stod för! "
Barnbarnen
Lisa-Känslomässigt Utpressad Till Att Vara Med I Blogg
Orkar knappt gå ut här heller, är väl mest motorvägsljudet och kylan som håller mig inne.
Eller så är det att jag är riktigt jävla livrädd.
Får nog iaf godkänt på provet i vård och omsorg jag gjorde i fredags.(Mindmaps rules!) Och nu väntar en
3-veckors praktik på det lokala ålderdomshemmet. Försöker att hålla mig neutral i tankarna om dethär,
sinnet tycker inte alls om ide'n men det känns någonstans som jag följer min livsväg, som man så vackert
kan uttrycka det........................... ............... . . (ibland får man liksom hoppa mellan isflak också)
Här kokar det liksom i hela kroppen och min aura var tydligen illorange senast jag kollade.(onsdags.i blålutosbutiken/hornsg.) Har sökt svar och lugn också med b la meditation/hypnostekniker, pendel, numerologi, handläsning, astrologi, mayakalendern, läsning om utomjordingarsomkankommakanskeochhjälpaplanetenomvibaraöppnarossfördet(bl a de från plejaderna) och akuta fundringar på hur man ska kunna få hela världen att snabbt bli fyllda av en stark kärleksvibration som kan lösa all negativitet.
Men mest av allt har nog Osho tarotlek hjälpt mig (finns på kulturbutik.se+adlibris etc, rekommenderas!)
Fick igår kortet som står för VÄNTAN, en tillsynes ganska ofta bortglömd 'konstform' framförallt i västvärlden idag.
man kan tänka sig vara som en knopp som en dag ska stå i blom, en kvinna som väntar barn etc och
JA jag skall försöka göra just detta.
Eller inte försöka just någonting bara vara i nuet. Ibland finns det liksom ingen jävla anledning att stressa.
Det finns ingen jävel och du kommer inte brinna i nåt helvete. Kärleken är här om vi vill!
En reggaelåt kanske kan pigga upp? En kärlek! http://www.youtube.com/watch?v=4xjPODksI08
Eller så är det att jag är riktigt jävla livrädd.
Får nog iaf godkänt på provet i vård och omsorg jag gjorde i fredags.(Mindmaps rules!) Och nu väntar en
3-veckors praktik på det lokala ålderdomshemmet. Försöker att hålla mig neutral i tankarna om dethär,
sinnet tycker inte alls om ide'n men det känns någonstans som jag följer min livsväg, som man så vackert
kan uttrycka det........................... ............... . . (ibland får man liksom hoppa mellan isflak också)
Här kokar det liksom i hela kroppen och min aura var tydligen illorange senast jag kollade.(onsdags.i blålutosbutiken/hornsg.) Har sökt svar och lugn också med b la meditation/hypnostekniker, pendel, numerologi, handläsning, astrologi, mayakalendern, läsning om utomjordingarsomkankommakanskeochhjälpaplanetenomvibaraöppnarossfördet(bl a de från plejaderna) och akuta fundringar på hur man ska kunna få hela världen att snabbt bli fyllda av en stark kärleksvibration som kan lösa all negativitet.
Men mest av allt har nog Osho tarotlek hjälpt mig (finns på kulturbutik.se+adlibris etc, rekommenderas!)
Fick igår kortet som står för VÄNTAN, en tillsynes ganska ofta bortglömd 'konstform' framförallt i västvärlden idag.
man kan tänka sig vara som en knopp som en dag ska stå i blom, en kvinna som väntar barn etc och
JA jag skall försöka göra just detta.
Eller inte försöka just någonting bara vara i nuet. Ibland finns det liksom ingen jävla anledning att stressa.
Det finns ingen jävel och du kommer inte brinna i nåt helvete. Kärleken är här om vi vill!
En reggaelåt kanske kan pigga upp? En kärlek! http://www.youtube.com/watch?v=4xjPODksI08
