Inga - Missbruk
Jag tror att jag uppsökte fel instans helt enkelt. På måndag ska jag ta upp frågan med Ronny, lite längre ner i korridoren, han jobbar på Livsstilsenheten med beroendefrågor. Jag är övertygad om att han kommer att förstå mig, speciellt när jag berättar att jag nu är rädd att mitt favorithushållspapper med tomtar på ska ta slut...
Grattis Syrran !
Jag har hållit upp ett halvår nu. Slutade när en kompis som helt saknar karaktär hade slutat. Dock känner jag mig varje dag (efter mat och kaffe) som en nykter alkis. Det skulle vara superenkelt att börja igen men man måste visa vilken karaktär man har...
Fantastiskt! Ett halvår! Grattis! Vi måste lova varandra och alla andra att aldrig börja igen... men varje dag är som sagt en prövning. Hushållspapper funkar till viss del men det blir ju också ett beroende. Jag vill vara FRI! Sen säger Einar (som är så vis och förståndig) att summan av lasterna är konstant så... vad blir det då. En intressant tanke!!??
Jag gissar att utbytet blir en last som handlar om denna blogg. Ett tvångsmässigt 'zappande' fram och tillbaka till bloggen vid datoranvändande samt ett minst lika tvångsmässigt bloggande om 'nykterheten' och resten av familjens oförmåga att blogga. Eller, det är väl redan så. Och det behöver inte vara så att summan av laster är konstant. Jag tycker ändå att den här bloggen börjar kännas jobbig och bör försvinna. Eller stå kvar men helt kravlöst. Ingen ska behöva känna att de måste skriva utan det ska kännas bra att skriva eller hur.
