alkes

Landösjön, här finns Jämtlands krokodiler, eller åtminstone är det Sveriges bästa rödingfiske med dokumenterade bjässar på över 10 kg. 

Lars Bergman och jag for glada i hågen och med stor förväntan mot dagens mål. Kameran som jag skulle dokumentera storfisket med blev kvar på köksbordet, men det är ju bara ett gott tecken på vad som bliva månde.
Blåsigt var det i Isösundet och jag började redan frysa om tårna. Turligt nog var det vindstilla utanför fiskodlingen i Landösjön som är den populäraste fiskeplatsen.

Ca. 100-talet fiskare var redan på plats och det drogs redan en och annan röding. Vi gick inte långt ut från vindskyddet och tog plats vid en en äldre herre som såg rutinerad ut.

Efter många års rödingfiske har vi ju lärt oss hur pimpelspöet ska föras i lagom ryckigt tempo och med lämpliga uppehåll för att ge fisken tid att navsa i sig maggoten och med ett lämpligt mothugg krokas.
 
Denna man hade en löjligt dålig spöföring med ett evigt ryckande utan pauser. Han fick dock en fisk redan när vi kom, hur enkelt skulle det inte vara att fylla kvoten på 10 fiskar med vår fulländade teknik.

Men något var fel, gubben drog fler fiskar och även omkring oss lämnade rödingar sin trygga tillvaro under isen. Kvinnor och barn, nästan alla fick fisk.
 
Materialfel är det första som slår en i detta läge. Men efter lite bligande på omgivningen visade det sig att vi hade samma typ av pirkar och upphängare som andra. Kunde maggoten vara sur?

Gubbfan drog ännu mer fisk, har han inte fyllt kvoten snart så vi kan ta över hans hål som det måste vara något  magiskt över.
 
Kylan i tårna hade spridit sig rejät till hela kroppen efter tre timmars fiskande, med många nya borrade hål, mest för att hålla värmen och fortfarande inte ett hugg, var det dags för lite korvgrillning vid 12-tiden.

 Under tiden vi åt passerade ett ungt par som inte hade fiskat röding tidigare med nyinköpt fiskeutrustning.

Upptinade och halkade vi tillbaka ut på isen.

Det första som händer är att en man som lämnat sitt blänke kvar i hålet under sin matpaus mot all beprövad rödingfiskevetenskap har en kilosröding fastkrokad när han lyfter upp spöet.

Det unga paret hade slagit sig ner vid två hål som min fiskekompis Lars redan konstaterat som helt fiskdöda.
Emellertid börjar kvinnan bete sig underligt. Hon börjar dra i linan och armen gungar upp och ner. Upp kommer så småningom en fin halvkilos röding.

Nu tror ni att vi åker hem och annonserar ut fiskegrejorna på blocket.

Som tur är kom vi på vad som är felet till slut.

Det är något fel på rödingen i Landösjön!

Einar


PS

Jag fick dock tre små till slut, men jag såg ingen annan som fick en mindre fisk än min största.