Förvirrad kvinna med solsting???

Slutet är nära. Snart är det kört. Hur långt ska ni låta det gå innan jag blir satt i husarrest eller i alla fall få göra en ordentlig "Mini Mental Test" hos farbror doktorn. Att jag klarar mig relativt bra till vardags och i arbetslivet förvånar mig ganska ofta. Snart lär det fårvåna min omgivning också. Inom kort kommer de på mig! Hon är inte den hon utger sig för att vara!!!

I går skulle jag gå från min arbetsplats på Köpmangatan (nära begravningsplatsen) in till stan för att köpa mig en sallad till lunch på Törners konditori där de gör stans bästa sallad. På väg till stan träffade jag Mona som jag arbetat med tidigare och vi gjorde sällskap in mot torget. Där skildes vår väg och Mona gick upp mot Handelsbanken och jag... jag vet inte men jag skulle ju ta vägen mot Törners som nu när torget byggs om endast har en enda väg som ligger långt ner på torget. För att få arbeta ifred är hela torget inhängnat med typ kravallstaket så ingen människa ska komma igenom... men vad händer? Jo jag gick tydligen i djupa tankar och utan att ha en aning om hur det gick till hamnade jag inne hos byggubbarna och stenläggarna. Jag reagerar inte heller direkt utan tänker: "Oj vad fint det blir där" och... "där kommer det att bli fina planteringar". "Så här nära bygget har jag aldrig varit". Jag stöter 
t o m ihop med en byggare och DÅ, just då ser jag 20 m nedanför... där går en ström av människor! Bakom ett högt staket! Då är det precis som jag vaknar upp... "Men herregud här går ju jag!" "Här får jag väl inte vara"!  Då var jag nästan framme vid cafét och jag skämdes fruktansvärt! Bad snällt en byggarbetare att släppa ut mig ur inhängnaden och han var förstående och tittade medlidande på mig när han lyckades flytta på ett stort staket så att jag kunde slinka igenom. Han undrade nog hur det stod till med mig, och det gör jag fortfarande. Kan det vara solsting kanske???

Kommentarer
Postat av: Per

Det där var ingenting....sånt där har jag hållit på med i snart 30 år......

Jag parkerade bil "nere på stan" för att gå och klippa mig, samt göra några små inköp.....

När jag kom tillbaka till bilens parkeringsplats, så var den borta.....jag insåg ganska snart att jag var på fel ställe och letade....efter ca 2.5 tim hittade jag den på Domus parkeringshus....snacka om demens i unga år.....

Keep walking....

Per

2009-07-03 @ 09:18:22
Postat av: Anonym

Inga, du var väl innanför staketet för att få uppslag hur du ska ha det vid det nya huset, tror nog att solstinnget är ett dåligt sätt att skylla ifrån dig spioneriet. :-)

2009-07-03 @ 11:31:24
Postat av: Ing-Marie

Absolut en rejäl släng av solsting! Jag skulle betala tillbaka en tia till en på jobbet igår och fick totalt stipp i kontoret och vederbörande fick tala om att en tia ska jag ha tillbaka. På detta kontor är temperaturen mig veterligen aldrig under 25 grader!

Mvh/Ing-Marie

2009-07-03 @ 11:43:33
Postat av: Inga

Jag är alltså inte ensam?

2009-07-03 @ 23:35:12
Postat av: Lisa

Nej då. Jag glömmer ta varor jag betalat för, hoppar på fel bussar, går in i fel portar. Flera gånger har jag febrilt försökt att knappa in koden till min port, för att sedan upptäcka att jag står utanför 'fel' hus, till grannarnas stora glädje men även ibland en släng av missunnsamhet.. De som är avundsjuka förstår naturligtvis att jag är född med ett väldigt unikt clownsinne, (vilket jag ärvt av dig!) som listigt glömmer bort saker med flit för att glädja folk i dessa bistra tider.. Du ska glädjas av denna talang Mamma, denna gåva av Gud!

2009-07-04 @ 00:34:18
Postat av: Inga

Tack för trösterika ord. Jag ska försöka vända mitt förvirrade tillstånd till något positivt! Livet blir då enklare att leva... Att gräva ner sig i saker som man önskar ogjorda eller osagda mår man bara dåligt av. Nej, man måste kunna bjuda på sig själv i alla situationer. Detta föder i sin tur öppenhet och glädje från omgivningen och man har då satt igång en positiv trend som, förhoppningsvis, inte tar slut utan fortsätter att sprida sig. Du har rätt Lisa! Detta är inte solsting! Det är en gåva från Gud!

2009-07-04 @ 08:57:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0