alkes

Att min fru Inga fått sin telefon "stulen" på Teneriffa är väl allom bekant vid det här laget. Även det lyckliga"slutet" med dansken som ringde och berättade om "upphittandet" och det lyckliga återbördandet torde väl även det vara bekant.

Så här gick det till...

Till saken hör att Inga har sedan länge önskat sig en liten dator.  En sådan där som man likt en knähund kan gosa med i tv-fåtöljen.

Sista kvällen tar hon chansen när jag sover särskilt tungt efter en trevlig vecka på ön. Hon uppsöker en bar där en lätt salongsberusad, dansk medborgare lätt låter sig övertalas att ta hand om Ingas telefon med några drinkar som muta.

För trovärdighetens skull gör sig Inga besvär att polisanmäla "stölden" dagen efter,  kanske var det också en gardering för om dansken inte skulle fullfölja hela sitt åtagande.

Väl hemkomna låter jag mig lätt övertalas att köpa en ny likadan telefon till Inga på Elgiganten. Jag beställer ett nytt kontantkort som det är några dagars leveranstid på.  

Redan dagen efter ringer en dansk herre och meddelar att han hittat Ingas telefon. Han ska skicka hem den till en jublande glad Inga.

Det var ju bra,  men vad gör man med en nyköpt telefon som man inte får lämna igen? Ej öppet köp står det  på kvittot.

Inga undrade om jag trots allt inte kunde göra ett försök att lämna igen telefonen och kanske åtminstone få ett tillgodokvitto.

Blev nästan förvånad över hur tillmötesgående och förstående personalen var för situationen med den förlorade telefonen och dansken...

Utan vidare tar man tillbaka telefonen...nästan för bra för att vara sant tycker jag,  som i mitt omtumlade tillstånd kommer ihåg Ingas önskan om "knähunden".

Nyrik och glad bestämmer jag mig på stående fot att inköpa denna nyttiga pryl.

Inga blir verkligen glad men konstigt nog inte speciellt överraskad över mitt spontana inköp,  kanke är hon van att jag ibland kan överraska...eller...

Det enda jag inte förstår är vad dansken ska använda ett kilo älglortar till, som Inga skickade honom.

Einar