Vad vore livet utan fantasi??? eller Lever Refaat el Sayed?


En riktig "spelevink" på Gran Canaria

Vid poolkanten har mitt fantastiska barnbarn spelat teater mest varje dag. När han ledsnat på vattenlek och mormor och morfar har han använt sig av sin fantasi. Specielllt en dag trollband han de övriga turisterna från England, Irland och Danmark.

Handlingen var ungefär så här: En mjölkfabrik hade blivit bestulen på alla sina mjölkpaket. Ingen mjölk gick att hälla upp längre... Tjuvar måste fångas och det blev en vild jakt. Under hela jakten berättade Liam om vad som hände. Han berättade bl a om poliser, walkie-talkies, militärer så alla kunde hänga med någotsånär. Det unga engelska paret slutade läsa sina böcker och satte sig upp med uppspärrade ögon och följde hela storyn - med spänning. Det var KRASCH - BOM - BANG, bromsskrik och bilkrascher! Liam kom inrusande från höger, han kom från vänster, han fångade bovar och satte dem i fängelsehålor... Allt slutade väl och vi kunde avsluta dagen med en härlig simtur och de övriga kunde återgå till sina böcker.

Vad vore livet utan fantasi? När jag tänker efter är jag själv precis likadan fastän kanske inte lika spontan som Liam. Jag håller mina tankar för mig själv... Speciellt på semestern har man ju tid att spåna och fundera över händelser runt om en. Under denna semester har jag haft speciellt två viktiga saker att ägna mina tankar åt, nämligen:

- Den engelskspråkiga kvinnan som checkade in samtidigt som oss och bodde i lägenheten bredvid, vad gjorde hon på dagarna. Hon berättade att hon varit med vänner två veckor i norra delarna och ville nu ta det lugnt i södern. Hon var aldrig ut på balkongen (kan jag med ganska stor säkerhet påstå) och jag såg henne endast en gång till, en vecka senare... Då log hon och såg lite mystisk ut...
- Linda i poolbaren. Hade hon en älskare som hon träffade utanför receptionen varje kväll eller vem stod hon och väntade på? Hennes man såg ju hemskt tråkig ut...

Ja sådana viktiga frågor har jag brytt min lilla hjärna med under 10 dagar. Många svar fick jag inte.

I går när vi var på hemväg utspelade sig min sista fundering/fantasi! Vi mellanlandade i Barcelona. Satt där på en bänk och väntade på att få kliva på planet till Estocolmo. Framför oss travar en man fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han gestikulerar och pratar samtidigt högljutt på ett främmande språk i telefon. Plötsligt inser jag vem det är! Viskar: Einar, ser du!!! Det är Refaat el Sayed!!! Ja, titta säger han och börjar dryga sig och pratar om nån doktorshatt - ganska HÖGT! När Reefat avslutar samtalet är han upprörd, det kan vi se tydligt.

Vi kliver på planet. Refaat också. Efter bara några minuter frågar en av flygvärdinnorna om det möjligtvis finns en läkare med på planet...

I min värld - som ofta går väldigt fort - har då Refaat blivit så upprörd via telefonen då en miljardaffär har gått i stöpet och därmed fått en hjärtinfarkt!!! Lite ledsen i ögat blev jag allt. Tänka sig att vara med på ett plan där Refaat........ NEEJ det kan väl inte vara möjligt!

Döm om min förvåning då jag en timme senare känner ett par byxben luta sig lite nonchalant mot min arm. Jag tittar upp och där står HAN i kön till toaletten - som om ingenting hade hänt! Han levde!

Den man som verkligen råkade ut för "infarkten" blev hämtad av ambulans när vi landade och Liam fick ännu något att fantisera om!



Kommentarer
Postat av: Stina

alltså.. var det Refaat el Sayed som var med på planet? Alltså han Fermenta-el Sayed?

2010-03-19 @ 01:31:43
Postat av: Inga

Ja det var HAN i egen hög person. Jag hade fraktiskt glömt bort honom... Han såg likadan ut - lite gråhårigare och äldre bara naturligtvis. Kul.

2010-03-19 @ 06:36:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0