Skidtur på Norderön
Efter att ha haft semester i drygt 2 veckor vaknade jag med en känsla av att "jag borde röra på mig idag". Petter har tjatat om yoga under flera år och speciellt under indienresan där han f ö deltog i en yogagrupp på morgnarna under sista veckan. Ju äldre man blir ju stelare blir man om man inte gör något åt det så visst har han en poäng där... Dessutom har jag lärt känna en läkare som pratar sig varm om hur bra det är med yoga. Innan jag slagit upp ögonen hade jag bestämt mig för att ta reda på mer om yoga, kanske skaffa en dvd för nybörjare???
I väntan på dvd:n beslöt jag mig för att testa skidspåret på ön som ligger 20 m från huset. (Innan bodde jag ju 50-60 m ifrån spåret - lite långt). Lars hade gjort sitt bästa för att försöka göra nytt spår men det var en alltför hård snöskorpa så det var ett omöjligt projekt att komma igenom så spåret var väldigt isigt!
I första långbacken gick det faktiskt jättebra men jag förberedde mig mentalt innan, böjde ordentligt på knäna och susade nedför backen som en skidgudinna - faktiskt. Stursk efter detta funderade jag inget alls när jag kom till "lill-backen", ingen mental fundering alls... vad händer då??? Jo, som den värsta Tomas Wassberg trampar jag runt i nedersta svängen och får ett snedskär och åker rakt ut i skogen, passerar en stor gran, krockar nästan med nästa så jag slänger mig medelst dykstil till höger om denna,
Ligger en stund och känner efter om något eventuellt är skadat i kroppen. Ganska snart är jag övertygad om att jag är helt ok. Kliver upp och fortsätter.
På skakiga ben fortsätter jag skidturen. När jag kommer till nästa "lill-backe" har jag inte hämtat mig utan tappar balansen fullständigt och landar på ryggen, luften går ur mig och det känns som båda fotlederna gått av, så denna gång blir jag liggande en extra minut funderande på vem som ska hitta mig, och när???? Förvånansvärt är att, efter ett par minuter, är jag på väg igen.... Vad lärde jag mig av detta? Jo. Vid nästa backe TRAMPADE jag ner... lite skämmigt... Jag insåg också att jag behöver träna mer på smidighet, så det kommer att bli yoga för mig framöver.
I morgon ställer jag upp i idealtidsskidtävling här på ön. Tävlingen går av stapeln kl 13.00 på en åker, d v s ingen backe! Efteråt serveras våfflor!
I väntan på dvd:n beslöt jag mig för att testa skidspåret på ön som ligger 20 m från huset. (Innan bodde jag ju 50-60 m ifrån spåret - lite långt). Lars hade gjort sitt bästa för att försöka göra nytt spår men det var en alltför hård snöskorpa så det var ett omöjligt projekt att komma igenom så spåret var väldigt isigt!
I första långbacken gick det faktiskt jättebra men jag förberedde mig mentalt innan, böjde ordentligt på knäna och susade nedför backen som en skidgudinna - faktiskt. Stursk efter detta funderade jag inget alls när jag kom till "lill-backen", ingen mental fundering alls... vad händer då??? Jo, som den värsta Tomas Wassberg trampar jag runt i nedersta svängen och får ett snedskär och åker rakt ut i skogen, passerar en stor gran, krockar nästan med nästa så jag slänger mig medelst dykstil till höger om denna,
Ligger en stund och känner efter om något eventuellt är skadat i kroppen. Ganska snart är jag övertygad om att jag är helt ok. Kliver upp och fortsätter.
På skakiga ben fortsätter jag skidturen. När jag kommer till nästa "lill-backe" har jag inte hämtat mig utan tappar balansen fullständigt och landar på ryggen, luften går ur mig och det känns som båda fotlederna gått av, så denna gång blir jag liggande en extra minut funderande på vem som ska hitta mig, och när???? Förvånansvärt är att, efter ett par minuter, är jag på väg igen.... Vad lärde jag mig av detta? Jo. Vid nästa backe TRAMPADE jag ner... lite skämmigt... Jag insåg också att jag behöver träna mer på smidighet, så det kommer att bli yoga för mig framöver.
I morgon ställer jag upp i idealtidsskidtävling här på ön. Tävlingen går av stapeln kl 13.00 på en åker, d v s ingen backe! Efteråt serveras våfflor!
Kommentarer
Postat av: Petter
det tog 31 år att få dig att lyssna på mig. jag är stolt :-)
Trackback
