alkes

dan före dan= Bingolotto..

mamma fick 5 i rad!!!

sen klädde vi granen..

Om det är någon som har idétorka gällande pappas julklapp, så finns den här kalendern
på shell Kyrkgatan 32..

Det pratades för länge sedan om att vi skulle ha nån typ av "släktkamp" på Boda Borg.. 
om det inträffar någon gång så ska jag vara i Oves lag, för han har tydligen klippkort där.. :)

Det händer inte mycket norr om dalälven nu.. tidningarna skriver om en och annan trafikolycka, förra veckans scoop ang. JLL:s julklapp och så har vi ju den stora nyheten! "Snön räddar julgransförsäljarna".. VADÅ? låter som att det är fler som arbetar med att sälja julgranar än jobbar åt JLL.. 

http://www.op.se/parser.php?level1=2&level2=6&id=983243

Jag är sedan ca fyra år tillbaka anställd vid JLL - Jämtlands läns landsting, en arbetsplats med ca 4 000 anställda. Varje år spekuleras om vilken julklapp vi ska få, precis som på alla arbetsplatser. I veckan började klapparna delas ut och genast var där en artikel i ÖstersundsPosten med en bild på ett gäng damer med negativ uppsyn, surkärringar
m a o, som klagade över årets julklapp. Alla landstingsanställda har fått boken "En obekväm sanning" av Al Gore och det passade tydligen inte detta gäng. Nu har jag hört att det är fler än dessa kvinns som reagerat negativt och skickat tillbaka böckerna till sina chefer.

Jag tror inte att landstinget i Jämtland har köpt böckerna för att djävlas med sina anställda. De har säkert haft möten och många diskussioner om vad som skulle passa att skänka de anställda i år... och just nu i dessa tider när medeltemperaturen höjs och glaciärer smälter tyckte man att det vore lämpligt med denna bok till de anställda. Tanken var god...

När man tänker efter så har det väl hänt några gånger under ens uppväxt att man fått julklappar som inte var sådär helt ok... men inte gick man och lämnade tillbaka dem till sina syskon eller föräldrar och påpekade att det var en dålig julklapp!

Det är inte lätt att tillfredsställa alla i en så stor organisation. Den bästa julklappen kanske är att närmaste chefen kommer in och klappar en på axeln och säger: "Tack för det här året. Utan dej skulle det inte fungera...." eller nåt i den stilen..

Hur som helst. Eftersom både Einar och jag är landstingsanställda har vi fått var sin bok av "En obekväm sanning". Vi tackar Karin Strandberg-Nöjd och Robert Uitto för julklapparna och ser fram emot mellandagarna när vi ligger i var sin soffa i vardagsrummet läsande var sitt exemplar av "En obekväm sanning" ... Vilken lyx!

Bror Börje tycker att jag ska köpa en gran på stan... Kanske säkrast så. Eller?

Jag har ju lyckan och glädjen att ha en vedeldad bakugn i mitt kök. Vad jag kan minnas var den det enda speciella önskemål jag hade när vi skulle bygga huset 1982. Vi hade turen att hitta två erfarna murare som visste hur man murar en bakugn. Till varje jul sedan 1982 har min mor Siv och jag gräddat tunnbröd och segkakor (ungefär samma recept som tunnbröd men mindre, tjockare kakor) i ugnen. Mamma hade ju växt upp med tunnbrödsbakning och var en hejare på att kavla och jag blev så småningom en duktig gräddare.

Då mor Siv numera av ålder och sjukdom inte längre bakar har jag fortsatt traditionen på egen hand. Jag bakar inte tunnbröd längre utan istället mammas segkakor. Min bror Börje bakar segkakor tillsammans med hela sin familj och har gjort det som tradition. Nästa helg blir det bak i Domsjö! Begriper inte varför inte jag också kommit på den idéen!

I dag gick alltså årets segkakebak av stapeln. För första gången på 26 år är jag helt ensam hemma - ja, Nisse är hemma förstås (-19 grader utomhus). Efter tunnbröds-/segkakebaket har vi haft som tradition att avsluta med att baka och grädda pizzor i bakugnen. Ibland har vi varit många hemma och ibland färre. Aldrig har jag förut varit helt ensam.

Nu sitter jag här ensam med en halväten pizza - otroligt god naturligtvis - och tittar in i den falnande glöden. Nisse ligger i fönstret (gillar inte pizza!) och njuter av värmen från glöden, ljusen brinner på bordet. Det känns lite tråkigt att inte fler i familjen får uppleva stämningen. Kommer just ihåg att nästa jul kanske jag inte bor här längre... Då har Lena, Johan och barnen flyttat in ... men då kanske jag kommer  och kavlar tunnbröd och Lena gräddar och sen avslutar vi med en stor pizzafest... precis som det var en gång!  Det ser jag verkligen fram emot!


Mitt på dagen kom jag på att Einar sagt (innan har åkte iväg till Njurunda och granförsäljningen) att det finns en fin julgran ute på tomten. Jag gjorde ett avbrott i baket och gick ut för att se om jag kunde hitta den... Nu är det så mycket snö så jag är inte säker. Eventuellt kan det vara den här... Vad tror du?

Ju äldre jag blir desto kinkigare blir jag vad gäller kyla. På vintern fryser jag ständigt både ute och inne om det inte är 25 grader i huset vilket det sällar är! Har man som vi vedeldning tar det ett par timmar att få upp normal temp inomhus när man kommer hem från jobbet på kvällen. Då blir det raggsockor och långkalsonger på och kura under täcket framför TV:n. Det är väl ungefär vad man orkar prestera då hjärnan frusit till is, händerna stela och naglarna blå.

Folk som påstår att vintern är en fantastisk årstid ljuger. Varför? Frågan har slagit mig då och då under senaste veckan då vi haft -18-20 grader varje dag. Vilken individ tycker att det är underbart att bylsa på sig en massa kläder, skotta fram bilen på morgonen, halka sig fram på vägarna och om man har tur komma fram till jobbet utan att råka ut för en bilolycka? Hur underbart är det att som barnen från Frostmofjällen, i motvind med snö och storm piskande i ansiktet, ta sig fram till postlådan för att hämta morgontidningen? Svara mig den som kan. Hur kul är det med vinter?

Min katt Nisse och jag är lika på många sätt och speciellt när det gäller vintern. Han ligger nu inne hela dagarna och mår gott i sängen och så fort jag öppnar ytterdörren springer han och gömmer sig. Det hemska är att Nisse är tvungen att gå ut eftersom jag ej lyckats lära honom att gå på toaletten. Att tvinga honom ut i snön varje morgon känns mycket grymt men jag står och väntar på honom medan han uträttar sina behov, sedan är han snabbt inne igen. Med denna blogg vill jag ha sagt till alla som har samma åsikt som jag ang årstiden vinter: Det är i alla fall tur att man inte är katt!