alkes

Under vår semesterresa till våra vänner i USA var jag med om en upplevelse som jag, med en fruktansvärd höjdskräck, inte trodde att jag skulle överleva. Dagen detta utspelade sig arbetade Tess. Jag, Per och Einar åkte på en liten utflykt "up in the mountains". Bergen här, the Olympic mountains (http://en.wikipedia.org/wiki/Olympic_Mountains) är inte precis som de berg jag är van vid som Getberget och Rankleven.

Per fick tips av en god vän att vi skulle ta en mycket speciell väg som varit stängd för snöhinder för bara en vecka sedan... En varningsklocka borde ha ringt här...

När vi kommit upp till den första toppen, där jag tyckte att vi kunde ha stannat, var Einar och Per fulla av förväntningar och hjälptes åt att hitta vägen till nästa topp som skulle vara ca 6000 feet över havet! Till slut hittade vi den smala grusvägen! Räddningen för mig var att Per hade en stor bil med rymligt baksäte! Jag kunde ligga rakt lång på golvet, skrika och banka. Jag kunde klättra på väggarna. Jag kunde ligga i fosterställning och i ångest linda säkerhetsbältet runt mitt huvud, runt min kropp. Precis som en mumie!

Tidvis körde vi på en bergkam med stup på båda sidor om bilen. Inga räcken fanns förstås (hur häftigt hade DET varit?) och grusvägen sluttade ibland ut mot stupet! Ja alla har vi väl åkt på hemska vägar men för mig var denna väg den absolut värsta!

Jag knäppte några kort faktiskt.











Resan ner gick mycket bättre än uppför. Det var nog känslan att "nu kan det inte bli värre" ... 

Efter en trevlig lång lördagsmiddag, som i kväll när vi firade Stina och Lena 24 år, kan vissa i vår familj ibland få infall av arbetslust!  Regnet har fullkomligt vräkt ner hela eftermiddagen så att fortsätta anläggandet av gräsmattan föreföll ej lämpligt men.... vår käre vän murare Victor var här på middag och hantlangare var det gott om, även om någon plötsligt blev jättetrött! "Vi fortsätter med muren till pizzaugnen!" Yeeesss!!! Toppenjobb en lördagkväll!!! Så här ser det ut just nu:


Einar, Stina och arbetsledare Victor....

På väg till Per och Tess i Port Angeles stannade vi på Island i tre dagar. Island visade sig inte på sin bästa sida vädermässigt men guiden på turistbussen vi åkte andra dagen påstod att det var typiskt juliväder!!?? Hur som helst var det ett intressant land att besöka. Alla turister som var där gick i rejäla vandringskängor, varma kläder. typ Helly Hansen och vi kände oss en aning malplacerade. Vi var ju bara på genomresa och var dressed for America.  Här kommer några bilder:



Blå lagunen - Den bästa turistfällan jag besökt!


Min älskade man i badet!








Typiskt landskap






Till och med på det lilla torget utanför vårt hotell i gamla stan steg värmen
upp ur jorden


Vi hade spännande dagar på Island men sen var vi ivriga att komma iväg mot USA...

Lena tog initiativet till en kräftskiva i kväll. Trevlig kväll på altanen i solnedgången!





Liam är ingen kräftälskare men det är däremot....



Gabriel som helt säkert "sög i sig" ett paket kräftor på egen hand!!!

Det hade varit ostadigt väder några dagar på semestern och spänt lyssnades det på väderprognosen som spådde varmt och soligt väder i hela norrlands kustland. Någon i rummet intill jublade av lättnad. Liam som var i samma rum som jag tittade ner i golvet som om han skämdes lite... "Mormor, dom vet ingenting" sa han och tittade lite lätt upp under lugg och gjorde en liten grimas som om han ångrat något han gjort. "Vad är det dom inte vet" sa jag och mindes plötsligt att vi samma morgon hjälpts åt att trampa ihjäl en spindel och jag hade utbrustit: "Oj, nu blir det regn i morgon!!!" och skrattat lite eftersom jag vet att det inte brukar stämma varje gång men hur skulle Liam 4 år, snart 5, veta det.
 Nej SMHI och dom andra visste i-n-g-e-n-t-i-n-g! De visste inte att mormor och Liam trampat ihjäl en spindel på morgonen så det kunde faktiskt inte bli sol och bad dagen efter! Vi hade kanske tur... Vädret blev fantastiskt och det blev mycket bad och lek på stranden efter detta!

Ett stort tack till Per och Tess som tog hand om oss under vår semester i deras hem i Port Angeles, USA.  Många roliga minnen har vi med oss hem som vi nu ska smälta och vårda ömt. Tack Kaiser för att du satte guldkant på besöket hos Er. Troligtvis kommer det att bli några bloggar med tillbakablickar.... 


Per, Kaiser och Tess (Här pustar de ut efter BBQ:n)