alkes

Efter snart två veckors sjukdom har jag lyckats övertyga  min make att hälso- och sjukvården och dess personal är till även för honom... I dag har han (kors i taket) besökt Frösö hälsocentral och kom ut därifrån med dokumenterat hög sänka, Kåvepenin och Cocillana Etyfin. Nu hoppas jag att han kvicknar till under helgen så att man kan ha lite användning av honom! Det räcker nu - liksom!

Ok, efter stor efterfrågan, kommer ett till litet klipp.... lena lär väl snabbt vilja
att jag ska ta bort den från youtube...Men hon börjar nog bli van med all
uppståndelse hehe. Musik i klippet från legenden Sven Danielsson som
spelar hambolåten "dans på Norderön"

Dags att börja lägga in lite video från familjen. här är ett klipp för ca 2 år sedan när liams humör plötsligt svänger.

Ibland kan jag tycka att det är lagom att åka utomlands 1-2 gånger per år... men har nu fått min överman, nämligen min yngre bror. Han tycker tydligen att man ska resa ut sisådär 1-2 gånger per vecka!

När vi var på väg till Arlanda den 6 mars ringde jag honom bl a för att göra honom lite avundsjuk. Han svarade och berättade att han var i Rom ... inte så synd om honom alltså.

När vi kom hem den 17 mars och var på väg från Arlanda ringde jag igen för att skryta om vilken underbar semester vi haft. Vart var min lillebror då? Inte hemma i Sörhångsta kan jag säga....... utan i Algarve, Portugal! När får jag vara värst?

En riktig "spelevink" på Gran Canaria

Vid poolkanten har mitt fantastiska barnbarn spelat teater mest varje dag. När han ledsnat på vattenlek och mormor och morfar har han använt sig av sin fantasi. Specielllt en dag trollband han de övriga turisterna från England, Irland och Danmark.

Handlingen var ungefär så här: En mjölkfabrik hade blivit bestulen på alla sina mjölkpaket. Ingen mjölk gick att hälla upp längre... Tjuvar måste fångas och det blev en vild jakt. Under hela jakten berättade Liam om vad som hände. Han berättade bl a om poliser, walkie-talkies, militärer så alla kunde hänga med någotsånär. Det unga engelska paret slutade läsa sina böcker och satte sig upp med uppspärrade ögon och följde hela storyn - med spänning. Det var KRASCH - BOM - BANG, bromsskrik och bilkrascher! Liam kom inrusande från höger, han kom från vänster, han fångade bovar och satte dem i fängelsehålor... Allt slutade väl och vi kunde avsluta dagen med en härlig simtur och de övriga kunde återgå till sina böcker.

Vad vore livet utan fantasi? När jag tänker efter är jag själv precis likadan fastän kanske inte lika spontan som Liam. Jag håller mina tankar för mig själv... Speciellt på semestern har man ju tid att spåna och fundera över händelser runt om en. Under denna semester har jag haft speciellt två viktiga saker att ägna mina tankar åt, nämligen:

- Den engelskspråkiga kvinnan som checkade in samtidigt som oss och bodde i lägenheten bredvid, vad gjorde hon på dagarna. Hon berättade att hon varit med vänner två veckor i norra delarna och ville nu ta det lugnt i södern. Hon var aldrig ut på balkongen (kan jag med ganska stor säkerhet påstå) och jag såg henne endast en gång till, en vecka senare... Då log hon och såg lite mystisk ut...
- Linda i poolbaren. Hade hon en älskare som hon träffade utanför receptionen varje kväll eller vem stod hon och väntade på? Hennes man såg ju hemskt tråkig ut...

Ja sådana viktiga frågor har jag brytt min lilla hjärna med under 10 dagar. Många svar fick jag inte.

I går när vi var på hemväg utspelade sig min sista fundering/fantasi! Vi mellanlandade i Barcelona. Satt där på en bänk och väntade på att få kliva på planet till Estocolmo. Framför oss travar en man fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han gestikulerar och pratar samtidigt högljutt på ett främmande språk i telefon. Plötsligt inser jag vem det är! Viskar: Einar, ser du!!! Det är Refaat el Sayed!!! Ja, titta säger han och börjar dryga sig och pratar om nån doktorshatt - ganska HÖGT! När Reefat avslutar samtalet är han upprörd, det kan vi se tydligt.

Vi kliver på planet. Refaat också. Efter bara några minuter frågar en av flygvärdinnorna om det möjligtvis finns en läkare med på planet...

I min värld - som ofta går väldigt fort - har då Refaat blivit så upprörd via telefonen då en miljardaffär har gått i stöpet och därmed fått en hjärtinfarkt!!! Lite ledsen i ögat blev jag allt. Tänka sig att vara med på ett plan där Refaat........ NEEJ det kan väl inte vara möjligt!

Döm om min förvåning då jag en timme senare känner ett par byxben luta sig lite nonchalant mot min arm. Jag tittar upp och där står HAN i kön till toaletten - som om ingenting hade hänt! Han levde!

Den man som verkligen råkade ut för "infarkten" blev hämtad av ambulans när vi landade och Liam fick ännu något att fantisera om!