Einars inhopp del IV
Amnet ar egentligen ganska kravande och lite kansligt. Hur manga goda vanner har vi egentligen och vad ar en god van. Nagon man delar viktiga tankar med och kan trivas tillsammans med utan att sa mycket behover sagas, kan ju vara en bra definition. Hoppsan! Dar blev det inte sa manga kvar. Nagon man delar intressen och varderingar och kan snacka skit med, garna over en ol eller en grogg kan vara en annan definition. Hur vet man da att man har en god van framfor sig? Jag tror jag vet svaret! Aven om man inte har traffats pa mycket lange ska kanslan vara att man kan ta vid precis dar man slutade nar man sags senast. Jag tror att det forhallandet ar vanligast med vanner man skaffar sig relativt tidigt i livet. Tank pa det alla andra ungdomar! Som tur ar ar vanner flyttbara, i alla fall tillfalligt. Skulle nagon av Er ha nagot emot att besoka oss i var fiskarstuga pa en klippa i sodra Mexico en vecka nar nordvastan biter som mest i januari, ar jag helt fel ute? Bekanta ar ocksa valkomna men bara nagra dagar for sakerhets skull.
4-2 till Mexico.
Mitt sista inlagg kommer snart. Det kommer att handla om familjen och bor inte lasas av andra!
ojojoj.. sitter som på nålar och väntar på nästa uppdatering...
Vi har flyttat!
Johan satt och mös, det gjorde han verkligen. Han drack sitt kaffe och tittade ut genom fönstret. Rätt som det var så dök Nisse (familjens katt) in i köket för att få sig en måltid.
-dom är inte så dumma dom där katterna ändå, håller mössen borta från husen, om man hade haft ett hus så skulle man nog ha katt. sa han. I mitt huvud steg en bild upp, hur mysigt barnen skulle tycka det var med en katt. Kanske kunde vi lika gärna ha 2 tänkte jag, en varsin! Barnen har verkligen ansträngt sig för att nisse ska tycka om dom, fyllt upp matskålen till max när han ätit, städat upp runt matskålen när de lyckats sprida ut torrfoder runt om, bett nisse om ursäkt när de stökat ner osv.
Men kattlyckan är över! och jag kan vinka mina drömmar adjö för 2 timmar senare frågade Johan mig om det var okej att döda katten? Nisse hade nämligen gått och kissat i Johans väska! Vilket litet busfrö! Liam skulle släppa in Nisse vid balkongdörren och klämde handen, det var tydligen nisses fel det också så nu har han inte gjort många rätt kattstackarn.
Vår utlandsresa är även hotad. Liam väckte mig i måndagsnatt och sa att han måste kräkas. Väl på toaletten hulkade han ur sig över hela toaletten och golvet. Vi gick och lade oss igen och på morgonen började det vrida och vända sig i min mage. Jag gjorde en Liam på toaletten och ringde chefen och berättade läget. Det fanns ingen ersättre att ringa in så som den trogna anställda man är befann man sig på arbetet kl 10.00. Efter att ha besökt toaletten 11 gånger så kastade jag in handduken kl 14, Johan som var hemma med barnen (båda hade ont i magen) hämtade mig på jobbet och vi begav oss ut på ön igen. Väl där mådde jag riktigt dåligt, termometern visade 39.5 så jag passade på att sova några timmar.
Igår for Gabriel iväg till sin mormor och mofar, johan på jobbet. Jag och Liam vilade, iaf jag.. Liam tog riktigt bra hand om mig. Hämtade ett till täckte och satte på mig tofflorna när jag frös, hämtade ett glas och blåbärssoppa, skorporna, klappa kinden, sa att jag var duktig och "blaa" (bra) när jag "kläkes" (kräktes), ställde in bläbärssoppan och skorporna igen. Sen passade han på att göra lite som han själv ville. äta nötter ur skafferiet, övermata katten med mat och vägra sova. Men jag orkade bara inte.
+ att han varit så duktig över lag. Johan kom och hämtade oss på kvällen igår så nu är vi inne i stan igen. Vi saknar er och hoppas ni tycker att det kommer bli skönt att komma hem!
Jag får be Petter och Stina om ursäkt, visste inte att jag kom åt era ömma punkter!
pok
Ja det är ju ett relativt hårt klimat i våran familj så det är bara att försöka hålla tungan rätt i fortsättningen! okey då jag förlåter dig för denna gång, men det var lite väl saftigt att skriva om mitt durkslag.
