alkes

Under veckan vi har varit har i Puerto Escondido har det pagatt ett putsande, fejande, snickrande och malande runt om i staden men framforallt nere vid stranderna och vi har undrat vad som var pa gang. Nar vi var har forra aret hade vi en stark kansla av att denna lilla turistort var "lite pa dekis". Kanske hade man bestamt sig for en uppryckning? T o m den cementerade vandringsleden runt klipporna som forra aret var rent livsfarlig att ga pa med stora hal rakt ner i havet pa vissa stallen hade nu restaurerats.

Har tors man numera ga utan att riskera livet. (Uppe vid fyren ska vi bo fr o m i morgon)

Nar vi pratade med Gina i informationskiosken om detta berattade hon att alla forsoker dra sitt stra till stacken genom att hyfsa till vid sin tappa men mycket finns kvar att gora. Betr vandlingsleden berattade hon att " a gringo came and made it!". Det kravdes sadan pappersexercis med myndigheterna for att fa det atgardat att till slut tog gringon saken i egna hander, tog med sig fem gubbar och fixade halen pa en dag! Gina himlade med ogonen, "that's Mexico!".

Vi fick ocksa veta att man pa lordag eftermiddag invantade arets storsta turistinvasion. Mexicanska barn har tva veckor ledigt i samband med pasken och da tar manga semester.

Pa lordag morgon utfordes den arliga storstadningen av stranderna i Oaxaca-distriktet. Ca 100 personer samlades utanfor Ginas kiosk och drog sedan ut pa storstadning. Pa eftermiddagen var Puerto Escondido "skinande rent". Da rullade de fyra forsta bussarna fran Mexico City in! (En resa pa 14 timmar!)

Sondag morgon mottes vi av en helt annan syn. For det forsta, nar jag somndrucken, i nattlinne, klev ut pa var terrass, satt dar en storvaxt mexicanare med sombrero i en av vara fatoljer och blickade ut over havet! Bredvid honom stod hans fru. Hapen fick jag fram ett "buenos dias" och han tittade pa mig som om han ville ha en lite tydligare forklaring varfor jag stod dar!

Stranden var full av skrap efter badandet och festandet kvallen innan men stadningen var i full gang...



Lugnet och friden som radde for nagra dagar sedan ar nu ett minne blott men i morgon flyttar vi upp till ett litet hus pa en klippa ovanfor stranden dar vi garanterat inte kommer att vakna med en mexicansk familj pa terrassen!