alkes

Härmed får jag bekänna färg! En stor böjelse i mitt liv är städning! Denna känsla har kommit över mig den senaste veckan när jag putsat och fejat i huset.  Den sista städdagen gnistrade fönstren kristallklara, var sak fanns på sin rätta plats (t o m min man, d v s på golfbanan...), golven skinande rena och det doftade såpa i hela huset. Visst har jag ibland svackor när det gäller städning, t ex när tiden är alltför knapp men när jag väl har tid och kommer igång njuter jag i fulla drag! Hur skulle ens liv se ut om man inte fick städa kan man undra. I många länder i världen och även i Mexico, där vi nyss tillbringat en månad, har man ju ett hembiträde, oftast kvinligt men även manliga förekommer, som sköter alla dessa sysslor som hos oss ger upphov till gnabb i äktenskapen och en känsla av otillräcklighet. När jag var där anpassade jag mig snabbt till detta och tänkte ofta att, tänk om... tänk om man haft en maid som kommit hem och gjort alla "tråkiga sysslor" när barnen var små. Tänk om man hade kunnat lämna huset på morgonen och kommit hem och huset var städat och tvätten var tvättad och maten stod på bordet... Tänk om... 

När man tänker efter några gånger så  inser man vilken njutning man skulle gå miste om med ett hembiträde i huset! Min man tror förresten att jag skulle städa och tvätta innan hembiträdet skulle komma så det skulle vara meningslöst i vårt fall, och han har nog kanske rätt i det.

Vårt hus var alltså färdigstädat i förrgår kväll och jag gick runt i huset och bara njöt .  Einar packade bilen och drog iväg till stugan, anade nog att det skulle komma mer. När jag tittade ut genom de skinande rena fönstren såg jag till min förskräckelse hur trädgården såg ut... I samma stund ringde Lena och undrade om inte hon och Liam kunde komma ut till ön över sista april då hennes Johan skulle arbeta. "Naturligtvis, det ska blir roligt", sa jag men tänkte också på något annat...

För Lena och mig blev det en lite sen sänggång i går kväll men i morse gick reveljen tidigt. Krattorna stod välpreparerade på rad, vattenflaskorna fyllda, gröten i magen. Det var bara att köra igång.


Lena i tidig morgon, i full fart med krattningen


Efter lite stretching går det ännu bättre!


Liam hjälper till att få bort den sista snön.


Ett perfekt städteam.

I morgon är det arbetsdag igen men redan på kvällen drar jag och mina yngsta döttrar och dotterson ner till mina föräldrar för att fortsätta med städningen där.  Huset kommer att vändas ut och in och upp och ner och vi kommer att få känna denna underbara känsla av tillfredsställelse ännu en gång! Slöseri med kvinnokraft säger vissa. Underbart, säger jag!