alkes

I eftermiddag ringer hemtelefonen och en glad ung man säger: - Hej! Jag har hittat din telefon!   - ?????

Hur många tankar hinner man tänka på tre sekunder. Ni som känner till min telefonhistoria med dansken på Teneriffa förstår vad jag menar. Ni andra får bläddra tillbaka i bloggen.

En av tankarna var: Håller jag på att bli tokig? En annan: Men jag ser ju telefonen, den ligger på köksbordet. En tredje tanke var: Nej, du har inte hittat min telefon, du är Stockholmare och han som hittade min telefon var dansk, så dansk så att jag knappt begrep vad han sa. Jag förstår fullkomligt bra vad du säger. Det var mina tankar men jag sa helt andra saker som: VA??? NÄE det kan inte vara min!!! Fast jag var faktiskt inte helt säker trots att telefonen låg mitt framför mig.

Efter att han beskrivit telefonen förstod jag till slut att DENNA telefon som han hittat var min GAMLA telefon som Petter fått  överta för några månader sedan. Alltså hade Petter tappat SIN telefon och jag var oskyldig denna gång. Nu finns det en ny telefonhistoria i familjen men den historien tänker jag inte dra... Har liksom fått nog av telefoner.