alkes

Jag säger bara: Maria Montazami.

Följ hennes liv här:
http://blogg.amelia.se/maria-montazami/


Precis som i familjen alkes blogg finns där mycket tänktvärt. I onsdags t ex då Maria skrev:

"Först och främst vill jag verkligen tala om hur ni alla har förändrat mitt liv. Ni kan inte ana vad glad jag blir av alla era fina kommentarer. Men var inte avundsjuk på mitt liv kom ihåg att jag har storlek 42 i sko storlek och att utbudet inte är så stort. Ni har alla era liv framför er och var glad för det ni har. Familj och vänner kan man verkligen inte köpa för pengar och det är det som är det mest värdefulla vi har i våra liv."

Jaa, det var som jag skulle ha sagt det själv!

Jag är lyckligt lottad. Ska inte rada upp alla anledningar till att jag känner mig priviligerad... Jag har bara fått det bekräftat ännu en gång.

Igår morse åkte jag och mina tre f d arbetskamrater från Zätagränds hälsocentral på vår traditionella resa till Sundsvall och Birsta City. Jag tror att det var den fjärde resan vi gjorde igår. Vi har som tradition att träffas och göra denna resa en gång per år. Vi träffas inte så ofta numera men när vi ses är det som vi mötte varandra förra veckan... Jag behöver inte säga att vi hade roligt... och sent blev det också! Med poliseskort in mot stan! Bara det!

Något ni känner igen från ikea? Foto från "Liams rum"

I dag hade assistenterna i JLL en träff på Torsta, Åsbygdens naturbruksgymnasium... där f ö min kära make Einar har sin anställning sedan 1979  (han är just nu tjänstledig och arbetar med skogsprojekt i Bispgården). Jag och mina nuvarande arbetskollegor Eva och Annelie åkte dit och hade en härlig dag där vi fick lära oss mycket om skolan och verksamheten. Att solen sken över oss hela dagen och att vi fick äta grillade hamburgare i parken var inte heller fel. Goda skratt blev det även idag!

Varför berättar jag detta? Jo jag vill tala om att jag är tacksam över att ha haft och har fantastiska arbetskamrater. Jag är lyckligt lottad. Vad vore jag förutan mina arbetskamrater, gamla som nya?

Idag har Liam varit mycket hos oss. Han har ju "sitt rum" där han har leksaker så han har suttit och lekt där och sedan har han putsat några fönster (!) och hjälpt Einar med altanen. Han har kommit och gått... Sprungit hem en sväng och sedan tillbaka. Detta är inte alla förunnat. Att ha sina barnbarn (med familj förstås) i sin närhet. Förr var det ju vanligt men i dag hör det till ovanligheten. Jag är tacksam.

Einar, Liam och jag har varit in till stan och provsuttit utemöbler... De skulle ju inte bara vara bekväma, de skulle ju passa till palmen också. Så här blev det...




Nu kan festen börja!!!

Jag vill inte skryta men jag har alltid haft gröna fingrar när det gäller pelargoner. Alltid, men nu verkar den tiden vara över. Mina kära krukväxter gillade inte alls flytten. En hel del dog knall och fall i vårt nya garage under vintern och de som överlevde ser inte roliga ut...

Istället sätter jag in en bild på mina sankt paulier som börjat blomma och tycks trivas bra!



När jag kom hem igår överraskade Einar mig med en tidig morsdagspresent. Han hade varit och storhandlat växter - från en gigantisk palm till en påse med nya pelargoner! Bilen hade varit proppfull, och jag kan tänka mig det. Här kommer ett smakprov... Hoppas den kommer att trivas.



Innan regnet kommer in över ön ska jag ge mig ut och plantera om alla "plantor" sedan bär det iväg in till stan för inköp av utemöbel till nya uteplatsen + sten till en mur runt densamma. Fler bilder kommer kanske innan kvällen...

Det är hur lätt som helst att bygga en jordkällare! Så här går det till:

1. Man ringer Hammerdals betong och beställer en lämplig källare.

2. Man gräver sedan en lagom stor grop och fyller den med grus.



3. Snälla Örjan tar sedan sin lastbil och hämtar källaren i Hammerdal.

4. Sedan kommer snälla och duktiga Sven-Åke  och lyfter av monteringssatsen och sätter ihop legot med hjälp av snälla och duktiga svärsonen Johan och snälla och duktiga maken Einar.








Ifrån altanen styrdes arbetet med järnhand!





Mina snälla, duktiga och SNYGGA medhjälpare!

Nu ska jag se om jag hittar någon lämplig grävmaskinist i krokarna, som kan täcka över bunkern med 70 cm jord. Det ska nog fixa sig innan helgen! Sen kan jag börja med syltning och saftning!

Puss och kram    Mor

Fick rapport från Mannen som nu är på väg mot Jämtland igen. Han skulle ha varit på ett gigantiskt 60-års kalas i kväll men "hinner inte hem" för att ställa sig i ordning och åka till Ås. Det är i alla fall vad han säger. Jag tror att han är så sugen på att bygga min jordkällare så han väljer att avstå festen! Är det inte kärlek att välja hustruns jordkällare före en super-duper-fest! JAG tycker i alla fall det! Puss.

Det var ju ett tag sedan jag skrev. Inget har hänt i mitt liv mer än att jag varit däckad under lång tid. Jag har ingen lust att gräva ner mig i min futtiga krasslighet... Från att ha varit en positiv person har jag varit på väg ner i negativträsket. Inget allvarligt men tillräckligt för att ge mig en tankeställare. Fem veckor! Guds straff har jag funderat på ... eller som min farmor Alfhild alltid sa: Man ska väl känna att man lever! Ok, idag köper jag det! Känner att jag är på väg tillbaka... men finns det någon annan sanning?

Här hos oss har det hänt en del idag. När jag vaknade upp i morse hade halva tomten schaktats... Vi har beställt en jordkällare från Hammerdal som kommer endera dagen och den har nu fått en fin plats på grusbädd på tomten. Vad skulle man göra utan dessa fantastiska maskiner? Jobbigt skulle det vara.... Det här med jordkällare är väl lite av min "grej". Einar har varit skeptisk men jag har övertygat honom om att en jordkällare kan man inte leva utan... Min tanke är att äntligen få en vinkällare och även ett ställe att övervintra mina kära pelargoner... + att det är ett pittoreskt inslag på tomten 

Vilken härlig dag vi haft på Norderön. Jag har längtat en längre tid efter att solen skulle skina över oss och vårt nya hus. Hur skulle ljusinsläppet bli då vi har  så stora fönster runt om? Hur kommer vår blivande uteplats att fungera? När kommer solen till uteplatsen och när lägger den ner? Måste vi fråga Lars-Johan om tillåtelse att kapa något träd?

Idag på påskafton fick vi svar på våra frågor. Solen sken från en härligt blå himmel. Så som den bara gör på Norderön. Allt har fungerat bra och uteplatsen kommer bli perfekt. Just nu är den en stor cementplatta med en stor snöhög mitt på... Detta kommer vi att jobba vidare på. Einar ska också röja i Lars-Johans skog så att vi får fjällutsikt.

Vi har inga påsktraditioner i vår familj. Vi brukar ta det som det blir. Einar brukar för det mesta vara i vår stuga ute vid kusten och jag väljer att ha det skönt i min ensamhet... I år blev det dock annorlunda.  Dels beroende på att Einar varit och fortfarande är sjuk och dels beroende på att Lena o Johan och barnen bor här nu som våra grannar. Einar stannade således hemma och även Lena och Liam firar påsk med oss. Johan jobbar tyvärr i helgen och missar vårt firande. Vi är alltså inte många här -  men SNYGGA! Här kommer ett exempel:



Ni kan ju bara tänka er hur vi andra tre ser ut!!!



´Liam tänder ljus. Mamma Lena bevakar.

För övrigt kan jag meddela att årets isväg har gjort sitt och stängdes i går! Nu får vi börja vara sociala och träffas på färjan igen! Nu blir det 07,15-färjan framöver...

Jag satt här vid köksbordet i lugn och ro och åt frukost och bläddrade i en skvallertidning när jag plötsligt i ögonvrån ser något som rör sig snabbt utanför fönstret, i alla fall en känsla av det. "Det var väl en synvilla" tänkte jag när jag tittade mot fönstret och inget fanns där. Läste vidare. Efter en stund uppstår samma fenomen igen, nu i andra ögonvrån. Detta måste undersökas... Nu får jag se två påskkärringar som smyger runt vårt hus. En liten och en stor. Det var alltså de två sista påskkärringarna! De två blev alltså kvar! Efter en stund knackar de på. De såg hungriga ut så vi bjöd dem på lite frukost!




Påskkärringarna Lena och Liam


Hungriga påskkärringar

Efter snart två veckors sjukdom har jag lyckats övertyga  min make att hälso- och sjukvården och dess personal är till även för honom... I dag har han (kors i taket) besökt Frösö hälsocentral och kom ut därifrån med dokumenterat hög sänka, Kåvepenin och Cocillana Etyfin. Nu hoppas jag att han kvicknar till under helgen så att man kan ha lite användning av honom! Det räcker nu - liksom!

Ok, efter stor efterfrågan, kommer ett till litet klipp.... lena lär väl snabbt vilja
att jag ska ta bort den från youtube...Men hon börjar nog bli van med all
uppståndelse hehe. Musik i klippet från legenden Sven Danielsson som
spelar hambolåten "dans på Norderön"

Dags att börja lägga in lite video från familjen. här är ett klipp för ca 2 år sedan när liams humör plötsligt svänger.

Ibland kan jag tycka att det är lagom att åka utomlands 1-2 gånger per år... men har nu fått min överman, nämligen min yngre bror. Han tycker tydligen att man ska resa ut sisådär 1-2 gånger per vecka!

När vi var på väg till Arlanda den 6 mars ringde jag honom bl a för att göra honom lite avundsjuk. Han svarade och berättade att han var i Rom ... inte så synd om honom alltså.

När vi kom hem den 17 mars och var på väg från Arlanda ringde jag igen för att skryta om vilken underbar semester vi haft. Vart var min lillebror då? Inte hemma i Sörhångsta kan jag säga....... utan i Algarve, Portugal! När får jag vara värst?

En riktig "spelevink" på Gran Canaria

Vid poolkanten har mitt fantastiska barnbarn spelat teater mest varje dag. När han ledsnat på vattenlek och mormor och morfar har han använt sig av sin fantasi. Specielllt en dag trollband han de övriga turisterna från England, Irland och Danmark.

Handlingen var ungefär så här: En mjölkfabrik hade blivit bestulen på alla sina mjölkpaket. Ingen mjölk gick att hälla upp längre... Tjuvar måste fångas och det blev en vild jakt. Under hela jakten berättade Liam om vad som hände. Han berättade bl a om poliser, walkie-talkies, militärer så alla kunde hänga med någotsånär. Det unga engelska paret slutade läsa sina böcker och satte sig upp med uppspärrade ögon och följde hela storyn - med spänning. Det var KRASCH - BOM - BANG, bromsskrik och bilkrascher! Liam kom inrusande från höger, han kom från vänster, han fångade bovar och satte dem i fängelsehålor... Allt slutade väl och vi kunde avsluta dagen med en härlig simtur och de övriga kunde återgå till sina böcker.

Vad vore livet utan fantasi? När jag tänker efter är jag själv precis likadan fastän kanske inte lika spontan som Liam. Jag håller mina tankar för mig själv... Speciellt på semestern har man ju tid att spåna och fundera över händelser runt om en. Under denna semester har jag haft speciellt två viktiga saker att ägna mina tankar åt, nämligen:

- Den engelskspråkiga kvinnan som checkade in samtidigt som oss och bodde i lägenheten bredvid, vad gjorde hon på dagarna. Hon berättade att hon varit med vänner två veckor i norra delarna och ville nu ta det lugnt i södern. Hon var aldrig ut på balkongen (kan jag med ganska stor säkerhet påstå) och jag såg henne endast en gång till, en vecka senare... Då log hon och såg lite mystisk ut...
- Linda i poolbaren. Hade hon en älskare som hon träffade utanför receptionen varje kväll eller vem stod hon och väntade på? Hennes man såg ju hemskt tråkig ut...

Ja sådana viktiga frågor har jag brytt min lilla hjärna med under 10 dagar. Många svar fick jag inte.

I går när vi var på hemväg utspelade sig min sista fundering/fantasi! Vi mellanlandade i Barcelona. Satt där på en bänk och väntade på att få kliva på planet till Estocolmo. Framför oss travar en man fram och tillbaka, fram och tillbaka. Han gestikulerar och pratar samtidigt högljutt på ett främmande språk i telefon. Plötsligt inser jag vem det är! Viskar: Einar, ser du!!! Det är Refaat el Sayed!!! Ja, titta säger han och börjar dryga sig och pratar om nån doktorshatt - ganska HÖGT! När Reefat avslutar samtalet är han upprörd, det kan vi se tydligt.

Vi kliver på planet. Refaat också. Efter bara några minuter frågar en av flygvärdinnorna om det möjligtvis finns en läkare med på planet...

I min värld - som ofta går väldigt fort - har då Refaat blivit så upprörd via telefonen då en miljardaffär har gått i stöpet och därmed fått en hjärtinfarkt!!! Lite ledsen i ögat blev jag allt. Tänka sig att vara med på ett plan där Refaat........ NEEJ det kan väl inte vara möjligt!

Döm om min förvåning då jag en timme senare känner ett par byxben luta sig lite nonchalant mot min arm. Jag tittar upp och där står HAN i kön till toaletten - som om ingenting hade hänt! Han levde!

Den man som verkligen råkade ut för "infarkten" blev hämtad av ambulans när vi landade och Liam fick ännu något att fantisera om!

Nu kan jag berätta det! Sedan vi flyttade in i huset har vi inte haft lås på huset. Vi har haft ett handtag på ytterdörren men låset har saknats. Istället har vi haft en tejpbit över hålet så att det inte skulle dra så kallt nu när det varit neråt -35 grader! Ni vet hur det är... det blir bara inte av!

Leo har ju bott hos oss i en vecka nu och har fått göra rätt för sig. När vi åkt till våra jobb på morgonen har vi placera detta skräckinjagande monster innanför ytterdörren så eventuella inbrottstjuvar skulle bli skrämda, bajsa i byxan och dra sin kos! Visst ser han farlig ut!?,



Nu gör sig tjuvarna inget besvär längre. Lås och larm är fixat i helgen! men jag tror att Leo får ligga kvar "på-utifall-att"!

Idag har jag sytt min första påspåse! Genom facebook fick jag precis veta att någon i min vänkrets, vi kan kalla henne Barbie-Bettan, inte vet vad en påspåse är för nåt! Tanken slog mig att det kanske finns fler som inte vet vad en påspåse är och som då naturligtvis inte hade en aning om att en påspåse måste man ha!

En påspåse använder man till att stoppa ner sina plastkassar från Domus, ICA, Willys m fl. Ofta ligger plaskassarna och tar upp plats i ett skåp eller i en låda. Har man en påspåse frigör man plats till annat...

Så här chickt blev det när jag sydde min påse i samma tyg som jag använde när jag klädde om köksstolarna för några veckor sedan! Så...

fram med symaskinen nu och sy dig en PÅSPÅSE! Det måste man ha!