Petter - Alkes knall med flera fall
jag ska inte vara ironisk denna gång(som jag var i min kommentar om mors slit och mödor,
jag är evigt tacksam för alla gånger hon ställt upp och det vet hon också) . Jag tänkte inte
heller sopa saker under Ingas nykrattade gräsmatta och säga att nej, hos Alkes är allt underbart.
Många säger -åhh ni verkar ha så perfekt familj!. Men det skulle vara helt orealistiskt att vi är
det, eller någon familj skulle vara det. Vår familj(exl.nära släktingar) består av 7 individer.
Alla har vi saker som liknar varandra, men också har vi en mängd beteenden och värderingar
som skiljer oss åt. På vissa plan kan vi mötas helt och hållet på andra inte. Tänk er om ni skulle
möta eran förlorade syster eller kanske pappa i det verkliga livet utan att veta att det är eran
familjemedlem, hur stor chans är det attni skulle bli vänner? Minimal! Vi har inte valt vår familj,
men vi har växt upp med dessa personer,som har gjort uppoffringar och försökt gjort det rätta.
Tyvärr är det rätta fel många gånger eftersom vi är olika och har skilda behov, beroende också på
vilket skeende vi är i livet. Jag kände mig frustrerad många gånger, mådde dåligt i stora delar av
min uppväxt och var väldigt självkritisk. Rädslor gjorde mitt liv begränsat för att göra saker jag
egentligen ville men inte vågade. Men jag behövde uppleva det för att inse att allt som jag går
igenom för något nytt och bra med sig. Att jag t.ex. blir väldigt ledsen när jag är rädd att förlora
min flickvän eller blir rädd när jag ska ställa mig inför flera hundra människor är en del av hur jag lär
mig att älska mig själv och andra.
Att vi i Alkes familj bara berättar om våra intressanta resor, möten med nya människor och andra
glada skeenden är en viktig del av våra liv, men att vi känner också ibland oälskade och att smärta,
sorg, rädsla är en stor del i livet och det vore en stor lögn att undanhålla detta som ofta döljs men har
nu äntligen ur alkes mörka djup kommit fram till ytan.
Som ni redan har förstått är det just det ni fått och kommer att möta i
våran blogg..livet helt enkelt.
mr. slashas
Att få bli inbjuden till denna Alke blogg känns som ett oerhört privilegium. Man tackar och bockar så ödmjukast!
Men Petter... (kunde ju inte låta bli att läsa några gamla inlägg...kunde inte heller låta bli att muntra upp dig och skriva ett litet inlägg...) det där m den svettiga t.shirten och durkslaget och garderoben... det är verkligen sååå SANT!! Det är så vi känner dig.. min fina fina vän.. gå inte och bli ilsken och purken och ledsen nu.. Men du förstår, du e lite vimsig och slarvig och dålig på att organisera "ibland".. men det är ju därför vi älskar dig.. det är ju därför vi alla i vårt kompisgäng passar så bra ihop.
Du ska inte tro att du behöver vandra på denna livets väg alldeles ensam. En ensam Petter m ett durkslag på huvudet och en svettig t-shirt i garderoben... näää.
Jag kan glatt erkänna att även jag har haft/har mina saker i oårdning.. och det väääldigt länge ska du veta! Känner några till för att iINTE nämna några namn.. JOHAN, LISA, SANDRA, OLLE, ANDREAS, FREDRIK, JENNY, ANNAKARIN.... mfl mfl mfl.
Så denna lilla säregenhet är helt plötsligt ett helt normalt beteende. För mig är människor m varenda pinal på plats KONSTIGA!!
Du ser min vän, vi är och förblir helt och fullt normala med saker i organiserat kaos, så det så!!
Visst till detta skall väl tilläggas att det ibland kan vara smått stressande när man vet att man sett en sak men fan inte minns VART man lagt den....(deklarationen)... pip!! no coments!!
Bara att den ligger där någon stans i det organiserande kaoset.
Och med lite eftertanke... gråtandes på hallgolvet flera gånger i veckan när man dötrött kommer hem från jobbet och inser att man inte hittar någonting som man letar efter... så insåg även jag att det va dax, precis som din syster skriver.. nu får d vara nog..
Så som du vet passade på att separera från min sambo och flytta till stockholm.. därigenom var jag tvungen att organisera delar av mitt liv.. rensa i kassar som man haft
sen man va 15, och som jag fortfarande inte fattar varför man släpat m sig under alla gånger man flyttat..
Så nu på ålderns höst sitter jag här.. helt och fullt organiserad i mitt kaos. En hög där, en hög här och.. hmm vart hade jag lagt räkningen nu??
Så du ska inte gråta över de hårda orden.. Jag är precis som du.. helt underbar, m garderoben full m "skit" i ett organiserat kaos.. SÅ D SÅ!! ;o)
Ser fram emot att få läsa mer i eran blogg.. Jag tycker om saker som kommer från djupet upp till ytan.. en fin öring på kroken de du!!
Tja Petter!
Vilket fint inlägg, jag känner verkligen igen
mig både det här med familjen och rädslorna.
Det har verkligen tagit sin tid att fatta att
jag är en egen individ och när jag läser ditt
inlägg tänker jag på hur viktigt det är att vara
förlåtande, kunna erkänna fel och att göra det
som man kan. Skönt ibland när man kan se att man själv inte är konstigast i världen, ensam med sina känslor och brister samt känner sig som världens största fegis, utan att flera kan känna sig så ibland. Så tack för att du delar med dig. =)
Madde
