alkes

Landösjön, här finns Jämtlands krokodiler, eller åtminstone är det Sveriges bästa rödingfiske med dokumenterade bjässar på över 10 kg. 

Lars Bergman och jag for glada i hågen och med stor förväntan mot dagens mål. Kameran som jag skulle dokumentera storfisket med blev kvar på köksbordet, men det är ju bara ett gott tecken på vad som bliva månde.
Blåsigt var det i Isösundet och jag började redan frysa om tårna. Turligt nog var det vindstilla utanför fiskodlingen i Landösjön som är den populäraste fiskeplatsen.

Ca. 100-talet fiskare var redan på plats och det drogs redan en och annan röding. Vi gick inte långt ut från vindskyddet och tog plats vid en en äldre herre som såg rutinerad ut.

Efter många års rödingfiske har vi ju lärt oss hur pimpelspöet ska föras i lagom ryckigt tempo och med lämpliga uppehåll för att ge fisken tid att navsa i sig maggoten och med ett lämpligt mothugg krokas.
 
Denna man hade en löjligt dålig spöföring med ett evigt ryckande utan pauser. Han fick dock en fisk redan när vi kom, hur enkelt skulle det inte vara att fylla kvoten på 10 fiskar med vår fulländade teknik.

Men något var fel, gubben drog fler fiskar och även omkring oss lämnade rödingar sin trygga tillvaro under isen. Kvinnor och barn, nästan alla fick fisk.
 
Materialfel är det första som slår en i detta läge. Men efter lite bligande på omgivningen visade det sig att vi hade samma typ av pirkar och upphängare som andra. Kunde maggoten vara sur?

Gubbfan drog ännu mer fisk, har han inte fyllt kvoten snart så vi kan ta över hans hål som det måste vara något  magiskt över.
 
Kylan i tårna hade spridit sig rejät till hela kroppen efter tre timmars fiskande, med många nya borrade hål, mest för att hålla värmen och fortfarande inte ett hugg, var det dags för lite korvgrillning vid 12-tiden.

 Under tiden vi åt passerade ett ungt par som inte hade fiskat röding tidigare med nyinköpt fiskeutrustning.

Upptinade och halkade vi tillbaka ut på isen.

Det första som händer är att en man som lämnat sitt blänke kvar i hålet under sin matpaus mot all beprövad rödingfiskevetenskap har en kilosröding fastkrokad när han lyfter upp spöet.

Det unga paret hade slagit sig ner vid två hål som min fiskekompis Lars redan konstaterat som helt fiskdöda.
Emellertid börjar kvinnan bete sig underligt. Hon börjar dra i linan och armen gungar upp och ner. Upp kommer så småningom en fin halvkilos röding.

Nu tror ni att vi åker hem och annonserar ut fiskegrejorna på blocket.

Som tur är kom vi på vad som är felet till slut.

Det är något fel på rödingen i Landösjön!

Einar


PS

Jag fick dock tre små till slut, men jag såg ingen annan som fick en mindre fisk än min största.

Jag är ju en sån person som lätt blir "lite" nostalgisk (underdrift enl mina närstående). Speciellt en kväll som denna när Petter lämnade skutan efter att ha varit hemma sedan mitten av december. Sista "barnet" åkte alltså iväg och kvar är föräldrarna med matresterna och en barrande gran...

Jag tänker tillbaka på julen som gått med bl a årets traditionella julgransförsäljning som gick som smort, alla samtal och pysselkvällen med Lisa när vi fick en härlig kväll tillsammans, kvällen före julafton när vi alla sporadiskt spelade bingolotto samtidigt som vi  klädde julgranen, allt skratt och flams och trams... julafton när Petter, Lisa och Stina klädde ut sig och drog iväg och "tomtade" hos grannarna, ett traditionellt och ett otraditionellt julbord, traditionell julkaraoke som gjorde att farmor traditionellt inte kunde sova, nattbio med Erik på julnatten när vi skrattade så att tårarna rann, juldagen med Lena, Liam och Johan, ett härligt nyårsfirande hos Larssons och berättarkvällen hos Bergmans igår.
 
Sen tänker jag också på barnens farfar som akut åkte in på sjukhuset kvällen före julafton och fortfarande ligger kvar...
Igår kväll fick jag också besked att min kära vän Birgittas man Stig-Anders plötsligt gick bort i går morse... något som bara inte ska hända i vår ålder.  

Det känns inte rättvist!

                  

I eftermiddag fick Einar, jag och Petter besök av Einars kusin Berit med sambo Erik från Ljusdal som är på besök på ön hos Gerd o Lars. De hade varit på en skotertur bl a till Verkön med korvgrillning m m. Medan vi satt här hos oss och drack glögg och småpratade fixade paret Bergman middag på Snudden. Kl 18 lite drygt steg vi in i stugan och middagen var serverad... Lyxigt! Förutom förträfflig mat, gratinerad ansjovismacka och sedan lax och pressad potatis, kaffe med avec fick vi en trevlig kväll med intressanta samtalsämnen. Det mesta handlade om allas vårt sommarnöje Ragvaldsnäs. Vi kom fram till att det skulle nog gå att skriva en intressant bok om alla människor som bott där... och ev om dem som fortfarande har anknytning dit... Tack för en trevlig kväll!

Tyvärr glömde jag kameran hemma.

Så här såg vårt firande ut i går kväll hemma hos fam Larsson:





I år hade värdparet hittat på ett tema för kvällen, nämligen år 1958. Vi fick under kvällen veta mycket om vad som hände 1958, Bl a öppnade IKEA sitt första varuhus därför åt vi på porslin från IKEA -58 års modell, nyårsmaten var hämtad från en kokbok tryckt -58 och bestod av krustader med ansjovisröra till förrätt, till huvudrätt Wallenbergare och till efterrätt glass au four.  Hamburgaren hade premiär i Sveige -58 därför fick vi hamburgare som nattamat. Explorer vodka började säljas därför groggar på Explorer... m m. På väggarna fanns idoler från 1958 som Elvis, James Dean, Marilyn Monroe
m fl samt diverse bilder på bilar -58 års modell. Från stereon hördes musik från 50-talet hela kvällen. Det var verkligen ett genomtänkt kalas.

I år var även Örjans syster Marianne med på kalaset. Hon visade sig vara mycket lekfull och hade ordnat roliga lekar och tävlingar under kvällen. Dessutom spelade vi  en teater i 3 akter där jag var boven, Einar hjälten, Lars Klippiga Bergen, Elisabeth ett sinande vattenhål etc... Somliga levde sig verkligen in i sitt agerande så de hade svårt att kliva ur rollen när spelet var slut! Eftersom Marianne skötte sig så bra som lekledare var jag snabb att boka upp henne för nästa nyårsfest hemma hos oss. F ö tror jag att Einar och jag kommer att dra ner nivån på kalaset till normalläge nästa år, annars blir vi nog tvungna att börja planera redan i dag! I och för sig hade Elisabeth bara planerat i fem månader...



I "lillstugan" firade ungdomarna Larsson. Vi träffades kl 00.00 och tittade på fyrverkerier och skålade.