alkes

VI ÄLSKAR DIG!!

/Dina ungar :)

Tapetseringen av huset börjar närma sig. Snickar-Lars har nu lagt golven i de mindre rummen klara så det börjar dra ihop sig. Lite jobb runt fönstren och golvlist, sen är det dags.  Har lite då och då under de senaste månaderna besökt Fresks för att kolla läget på tapetfronten men nu måste vi (jag) bestämma oss. Jag har själv tänkt tapetsera eftersom jag har lite erfarenhet av det och tycker faktiskt att det är roligt. De gånger jag har gått omkring och spanat in tapeter har jag gjort det ensam. Varför? Jag har egentligen inte tänkt på varför men säkert haft det undermedvetet... Ofta går man runt och tittat TILLSAMMANS. Hur slutar det? Ni kanske har egna erfarenheter?

Igår ställde jag mig på avstånd och iakttog de par som skulle välja tapeter och jag insåg varför jag var där ensam!  Till 75 % satt den medföljande mannen på en stol/lutade sig mot en vägg/satt på huk och såg sur och uttråkad ut! Har man inte lärt sig något under den tid man levt tillsammans? Hur kul är det att ha en helt ointresserad man (eller kvinna) med sig? Han hade ju faktiskt kunnat stanna hemma och gjort lite nytta?... Har jag inte lärt mig annat genom åren så har jag i alla fall lärt mig DET.

Det vi håller på med just nu är ju egentligen helt galet men det är väl ungefär som vårt liv med vår stora familj har varit. T ex när Einar och jag byggde huset vi bor i nu 1982 här på Norderön skulle man väl egentligen ha funderat både en och två och tre gånger innan man tog det stora beslutet. Att bygga hus på en ö utan bro är ju bara det en utmaning! men vi har verkligen trivts bra. Barnen har väl ibland knorrat genom åren eftersom det varit besvärligt att ta sig till stan och de flesta har också flyttat iväg under gymnasietiden eftersom vi inte haft busskommunikationer till ön. Att bo på en ö är faktiskt en speciell känsla och sammanhållningen blir också speciell. Jag har inte hört en enda Norderöbo säga att man vill ha bro till ön, mycket beroende på att ö-känslan skulle försvinna direkt då. 

Vi byggde vårt hus 1982 och bygger alltså nu ett nytt hus på en tomt innanför vårt gamla. Inte för att det första huset inte duger utan p g a att vår yngsta dotter Lena och hennes man Johan och deras pojkar kunde tänka sig att flytta ut till ön och hyra huset, till en början, för att se om de trivs. Vi blir ju också äldre, även om vi inte går och funderar på det dagligen precis, och bygger nu en "lite lagom" enplansvilla där vi räknar med att vi kan bo länge. Det kommer ju naturligtvis att bli fantastiskt att ha Lena med familj så nära och det ska bli roligt att kunna hjälpa till med barnpassning m m när det behövs. 

Nu har vi äntligen bestämt att Lena och Johan flyttar in den sista november. - Om vi har flyttat ut ur huset när de kommer blir en senare historia.
Idag har Einar börjat lägga golv i vårt nya hus...