Ska man inte vá glá på sin födelsedá, när ska man då vara glá?

I lördags hade jag min födelsedag. Vi är väl inga storfirare av födelsedagar som vissa andra jag känner. Nej, något paket och en god middag på kvällen så långt brukar vi sträcka oss. Om något av barnen kommer förbi är ju förstås roligt.

Jag ska väl inte förneka att om det finns paket så visst är jag nyfiken. Mycket! På fredag kväll var Liam här en stund och Einar och han försvann in i garaget där det prasslades med papper... Efter en lång stund kom Liam och talade om för mig att jag fick gå in i sovrummet och stänga dörren. Jag var ju bara tvungen att lyda. Fick sedan veta att presenterna var inlåsta i Liams rum och nyckeln var väl omhändertagen, så nyfikna mormor hade inget för att försökna ta sig in!

Vaknade förstås tidigt och började fundera på paketen... Vad skulle jag få, som var så hemligt och speciellt att de låst in paketen... Jag gick upp och åt frukost och väntade på att Liam skulle komma... men det dröjde. När han till slut kom kunde jag knappt bärga mig.

Liams present var en fin temugg som det står Mormor på och en fin dikt skriven inuti. Sen var det Einars två paket... Döm om min förvåning när jag öppnade det största! En toalettborste!



Det andra paketet var ett USB-minne - vilket skulle kunna vara bra att ha men det kom Einar på att han behövde i går kväll så det har han lånat...

Idag hade han tydligen kommit på att det kanske var något som fattades på min födelsedag så när jag kom hem från jobbet ropade han ifrån badkaren... "Jag badar men gå in i duschrummet så får du se något!" Åh... återigen kände jag spänningen komma krypa i ryggraden så... snabbt in i duschrummet!!! och vad får jag se???  Jo....
Ännu en toalettborste! Nu är jag alltså ensam ägare till två toalettborstar!



Jaa, vad ska man säga??? Vart tog den där romantiska killen vägen? Eller är det romantik på en nivå som jag inte förstår???

RSS 2.0