alkes

I går var vi bjudna till Johan och Lena på förlovningsmiddag tillsammans med Johans föräldrar Anders och Lisbeth. Det var inte vilken middag som helst. Vi blev bjudna på allsköns rätter som Lena lagat (i rättvisans namn måste nämnas att Johan hade stått, och stod även efter middagen, för disken. Den kan inte ha varit liten), måste ha tagit flera dagar att tillaga maträtterna. När vi kom fick vi champagne och till det egenhändigt kryddade och glaserade nötter m m snacks. Till middag bjöds det på rätter som tjälknul med sås, fyllda minitomater, marinerade svampar, paj, potatisgratäng, hembakat bröd och till det olika hummusröror. Som om detta inte var nog blev det två olika tårtor till efterrätt, choklad- samt citrontårta! Jag har säkert glömt något...

Idag fastar jag...

Jag hade, till min stora glädje och förvåning, kommit ihåg att  ta med  kameran för att föreviga detta stora tillfälle. Dels förlovningen och sedan att vi träffade Johans trevliga föräldrar för första gången men vad hände... Jag tog fram kameran och la den på vardagsrumsbordet och där ligger den troligt- och förhoppningsvis fortfarande. Inte ett kort blev taget. Vi får väl göra en rekonstruktion senare... I alla fall med de nyförlovade. TACK för en trevlig kväll!

Så har man då blivit ett år äldre... Fick ett paket idag från Lisa och Petter med tre mindre paket i. Två av dem såg man helt klart vad de föreställde men det tredje kunde faktiskt ingå i en gissningslek. Jag bestämde mig för att det är en......


.... fin blomkruka. TACK! Den pryder sin plats. Den kan säkert också användas vid ångkokning... jag får prova det i helgen! Fler förslag?

Kan ingen i familjen förbarma sig över denna blogg. Har ännu inte kommit i fas efter att jag börjat på mitt nya jobb så jag behöver Er hjälp nu! Tänk på alla fyra (4) trogna läsare som nu börjat tappa sugen (såg att det bara var en (1) som varit in idag) eftersom det inte händer någonting på vår sida. Jag lovar att ta mitt ansvar bara det värsta lagt sig på jobbet. Kan för övrigt berätta att jag trivs mycket bra med jobbet men det är inte lätt för en (snart) 54-årig dam att sätta sig in i allt nytt. Kom igen nu! SKRIIIIV!   Kramar mor

Idag hände det äntligen! Min kusin Anna-Kari är i Sverige och hälsar på och vi bestämde träff hos hennes föräldrar i Johannisberg. Anna-Kari är en kusin utöver det vanliga, en kusin att vara stolt över (ja, ja jag är  naturligtvis stolt över er andra kusiner också men ni förstår alla vad jag menar...).

Anna-Kari drabbades redan som barn av en s k  tvillingcysta som opererades bort men som sedan återkom, opererades bort,  återkom o s v. Hon var en mycket aktiv tjej under uppväxten med basket som hennes favoritsport som hon både utövade aktivt och tränade andra ungdomar. 1987 gifte hon sig med Danny som hon träffat tidigare i USA, de bodde några år i Sverige men flyttade efter några år  till USA.

1998 blev Anna-Kari sjuk och så småningom visade det sig genom biopsi att hon hade en mycket ovanlig cancer. Anna-Kari har sedan genomgått åtskilliga operationer genom åren som gått, fått utstå alla möjliga medicinska behandlingar. Hon har sökt alternativa vägar som visserligen gett henne mer styrka men ingen bot.

2004 var Anna-Kari mycket sjuk och fick veta att hon hade 2 veckor till 2 månader kvar att leva. Av en händelse fick hon höra talas om en doktor  i Buffalo, New York som genast tog sig an henne och gjorde en gigantisk operation som sedan var grunden till att cancern sedan kunde hållas under uppsikt.

Anna-Kari åker nu på behandling och skrapning var åttonde vecka till denna läkare, åker hem samma dag och efter en vecka känner hon sig ok igen. För några månader sedan genomgick hon en mycket stor operation igen då det visade sig att cancern spridit sig till andra inre organ.

När man träffar Anna-Kari, ser livsglädjen i hennes ögon, upplever den "fighting-spirit" hon har, lyssnar på hennes kloka ord, försvinner alla eventuella bekymmer man har och man börjar tänka i andra banor. Tänk om vi alla hade en liten gnutta av kusin Anna-Kari i oss, då skulle livet verkligen vara lätt att leva för oss som egentligen inte har så stora problem.

----------------------

Anna-Karis mamma Eivi fyllde 75 år igår och vi blev bjudna på resterna efter födelsedagsmiddagen med 20-talet gäster,
d v s det blev en rejäl lunch med både vin och amerikansk chees-cake! Mamma Siv och pappa Sven var också där så vi slog två flugor i en smäll s a s. Anna-Karis mormor Elsa 99 år hade varit med på Eivis kalas dagen innan. Hela dagen! Hur många av oss kommer att ha sin mamma med på kalas när vi fyller 75!


Morbror Rolf, kusin Anna-Kari och moster Eivi

Tack för en härlig dag!