Resebloggavslut
I tisdags kväll bjöd Andreas oss på avskedsmiddag. Han hade i tryckande hetta letat en lamplig restaurang för detta hela dagen genom att åka taxi runt stan! En aning besviken var han nar vi kom till hans hotell på kvällen eftersom han inte hade hittat någon bra restaurang. Vi beslöt oss då att stannar där vi var och hotellets trevlige ägare Steve blev glad för det och gjorde det så trivsamt det bara gick på terrassen i solnedgången. En härlig kväll blev det!
Andreas och Steve
Morgonen efter åkte vi tre ut på fisketur. Vi hade tur denna gång och fick se delfiner, sköldpaddor, fjärilsfiskar och VALAR! Dessutom var det nu min tur att ta upp storfångsten! Fisken var större än Einars förra veckan men det vill han inte hålla med om. Einar strulade till filmningen så nu finns det inget bildbevis men vad han än kommer att säga till Er så var MIN fisk större!
När vi kom i land på eftermiddagen tog vi adjö av Andreas som skulle åka direkt till flygplatsen. Vi lovade varandra att hålla kontakten och hoppas kunna träffas i sommar då han kommer till Norge.
På kvällen var vi bjudna på drink till våra trevliga grannar på klippan. De har hyrt en hus i kolossalformat som är svårt att beskriva, det måste upplevas. Eftersom vi alla skulle resa dagen därpå och hade en del att stå i blev det en tidig kväll. Vem vet, kanske ses vi på klippan om något år!
Från höger Tom Rodrigues med fru Cheryl Owen och hennes syster Shelley Drilling som varit på besök sista veckan.
Sheila, vår hyresvärdinna, som bor i ett hus mitt emot vår "stuga", bjöd in oss på god lunch tillsammans med Gina innan vi skulle resa. Huset är vackert inrett precis som de andra husen som hon hyr ut. I bottenvåningen har hon en lektionssal för sina elever. Efter lunchen utbyttes små presenter och dessutom bytte Gina sin Puerto Escondido T-shirt mot Einars Sverigetröja! Båda mycket nöjda med bytet! Gina var uppspelt för hon hade fått ett förhandsex av en amerikansk resetidning där hon var intervjuad. (I´m in an american magazin!!!) (När vi mellanlandade i New York dagen därpå, köpte jag tidningen där!) Gina var sedan snäll och skjutsade oss till flygplatsen.
På kvällen kom vi till Mexico City och hade ännu en rolig kväll med fam Gallo. Marus mor 82 år och i sina bästa år, hade anslutit sig för att träffa oss. Vilken kvinna! Frispråkig (talade engelska!) och rolig. Även Isaac kom dit under kvällen. 
Gallo och Isaac.
Några timmars sömn fick vi innan det var dags att ta taxin ut till flygplatsen kl 05.00.
Hur avslutar man en reseblogg efter en månads drömresa? Vi måste förstås tacka alla människor som vi mött under dessa fyra veckor som har gjort resan till ett minne för livet men först och främst tack till Petter och Gallo som träffades för många år sedan och blev bästa vänner. Tack även till kattvakterna och husockupanterna (tack för att vi fick komma tillbaka) och läsarna av bloggen. Om Du är ute och reser, skriv en blogg och ge oss adressen! Det har varit roligt att få dela med sig av upplevelserna och tankarna. Tack för oss.
Slutet pa dromsemestern ar nara
Einars inhopp del V
Att denna blogg inte bor lasas av andra an familjemedlemmar var givetvis ett skamt - men vad gor man inte for att locka lasare...
Familjen ar ju inget tungt begrepp i Sverige utan har ju snarast varit ett rott skynke for etablisemanget under manga ar. Har i Mexico verkar familjen ha en hogre status, atminstone det man ser. Kan inte pasta att jag varit i narheten av de kvaliteter som min battre halft har nar det galler familjeangelagenheter. Man kan ju forstas saga att det ar typiskt manligt och att vi alla ar barn av var tid men sa latt ska jag val inte komma undan. "I love you", sager ju amerikanen i tid och otid, vi sager det sallan, alltfor sallan, atminstone jag. Att vara langt hemifran en langre tid och att ha tid att tanka efter ger ju lite annorlunda perspektiv pa vad och vilka som ar viktigast. Till alla anhoriga, barn och barnbarn vill jag en gang for alla saga att jag alskar Er, och att det galler tills jag sager nagot annat. :-)
Jag lovar att jag ska forsoka bli snallare och forsoka beharska min inneboende otalighet som kan ta sig ett ilsket uttryck ibland.
Mexico har en tillsynes ointaglig ledning eftersom det har ar mitt sista inlagg och nu tror Ni kanske att vi blir kvar har for gott. Nu ar det sa i denna tvekamp att det ar precis som i basket att 3-poangare kan utdelas. Har blir det 3-0 till hemmalaget och sammanlagt 6-5 till Sverige. Sa vi kommer hem till helgen aven om snon vraker ner!
Kramar fran Einar
Einars inhopp del IV
Amnet ar egentligen ganska kravande och lite kansligt. Hur manga goda vanner har vi egentligen och vad ar en god van. Nagon man delar viktiga tankar med och kan trivas tillsammans med utan att sa mycket behover sagas, kan ju vara en bra definition. Hoppsan! Dar blev det inte sa manga kvar. Nagon man delar intressen och varderingar och kan snacka skit med, garna over en ol eller en grogg kan vara en annan definition. Hur vet man da att man har en god van framfor sig? Jag tror jag vet svaret! Aven om man inte har traffats pa mycket lange ska kanslan vara att man kan ta vid precis dar man slutade nar man sags senast. Jag tror att det forhallandet ar vanligast med vanner man skaffar sig relativt tidigt i livet. Tank pa det alla andra ungdomar! Som tur ar ar vanner flyttbara, i alla fall tillfalligt. Skulle nagon av Er ha nagot emot att besoka oss i var fiskarstuga pa en klippa i sodra Mexico en vecka nar nordvastan biter som mest i januari, ar jag helt fel ute? Bekanta ar ocksa valkomna men bara nagra dagar for sakerhets skull.
4-2 till Mexico.
Mitt sista inlagg kommer snart. Det kommer att handla om familjen och bor inte lasas av andra!
Lite smatt och gott...
Efter Lenas kommentar har vi nu bokat om hemresan och ar redan pa vag!!! Skamt asido. Vi ar glada over att Ni trivs och mar bra... Vi far ta en diskussion om Petters vara eller inte vara, renovering m m nar vi kommer hem.
Sa till dagens blogg:
Jag maste saga att jag blivit riktig duktig pa att skilja pa alla de mexicanska ratterna efter snart fyra veckor. Jag har ocksa lart mig vilka ratter jag skall tacka nej till da jag fick en ordentlig "magpaj" de tva sista dagarna i Acapulco! Troligtvis berodde det pa den kryddstarka maten som vi atit sedan vi kom eller kan det mojligtvis ha varit mina egna hemmagjorda kottbullar eller janssons frestelsen?! Hur som helst, efter en sadan upplevelse ar man pa sin vakt.
Den dagliga guacamolen.
Den dagliga limonadan.
Igar kvall bjod vi ut Andreas pa en liten mexicansk restaurang. Vid en titt i matsedeln hittade Andreas sin favoritratt Sopa Azteca som han tjatat om i tva veckor. Vi beslutade av prova den till forratt. Sopa Azteca var verkligen jattegod, gjord pa krossade bruna bonor, tortilla och bacon men till fargen paminde den mig om tva dagar i Acapulco!!! Hur som helst gick det bra och jag kan lagga aven denna matratt till kan-ata-listan.
I tre dagar har det pagatt surftavlingar pa playa Zicatela. Kl 07 varje morgon har tavlingarna dragit igang och det har varit full aktivitet dygnet runt, bokstavligen. Vi var dar for nagra dagar sedan och sag semifinalerna. Inte for att vi forstod mycket av tavlingsreglerna men det var intressant att se.
Min kamera ar val inte den basta att anvanda vid surftavlingar men om ni använder förstoringsglas
kanske ni ser att det är en surfare.
Sent i gar kvall tog vi med Andreas till Zicatela for att uppleva lite puls pa nara hall. Andreas och jag tyckte att det var lite for hogt ljud och lite for mycket av allting medan Einar (som ar van med nattlivet i Acapulco) nog hade kunnat dansa natten lang!
I morse bjod var hyresvardinna Sheila Clarke pa frukost vid laguna de Manialtepec. Vanner till henne driver en restaurang dar + ordnar utflykter i lagunen. Vi nojde oss med frukost eftersom vi varit dar i narheten forra aret pa sightseeing. En harlig morgon pa harlig plats - innan solen blivit alltfor het.
Inga och Sheila
Pa hemvag visade Sheila sina andra tva uthyrningsodjekt "The twin cottages" som ocksa ligger har i PE. Dessa tva hus samt det vi bor i har hon byggt upp under tre ar samtidigt som hon arbetat som engelsklarare i sitt eget foretag. Dessutom ar hon en duktig skribent. (Googla Sheila Clark i PE). Under de korta stunder vi traffats har jag forstatt att hon ar en stark kvinna med "skinn pa nasan" som under 16 ar (efter flytten fr USA) byggt upp ett helt nytt och annorlunda liv pa egen hand i Mexico.
Einar och Sheila i twin cottages.
Einars inhopp del III
Det ar val bara att erkanna att man kan vara ganska forandringsobenagen. Varst verkar det vara nar man ar ung eller gammal. Nar man blir gammal, det avgor man i manga stycken sjalv, som tur ar. Jobba, klyva ved, elda, skotta, aka till stugan, skota granarna, spela golf, kora bat, fiska, festa till, klia katt, aka utomlands, aka motorcykel, bygga golfbana och inte minst familjeaktiviteter ar ju vanor som kan vara svara att bryta.
Nar blir da en vana en ovana? Det ska man forhoppningsvis inse och avgora sjalv, om inte, far man lita till de narmaste och goda vanner. En ovana som jag latt dra pa mig nar jag reser ar att jag ser mindre och mindre av fotterna nar jag tittar rakt ned! En annan ar att jag ater mat som jag inte annars tal men som jag av nagon anledning inte for besvar av utomlands. Att titta narmare pa paranta damer pa stranderna ar verkligen ingen ovana man riskerar att dra pa sig i Mexico. Om man utlyser en skonhetstavligen har skulle nog ingen vinna!
Manga av de vanor (eller ovanor) jag har ar svara att helt avsta ifran. Helst vill man ju ha de flesta kvar. Flera gar ju att flytta med sig dit man kommer och nagra som t ex snoskottning kan man ju avsta frivilligt ifran.
Jag har lite svart att utse en vinnare har, det far bli oavgjort.
3-2 till Mexico.
Nasta inlagg kommer att handla om Er kara lasare.
Einars inhopp del II
¿Habla Español? - Inte precis men hur i hela friden blev vi itutade att tyska, eller mojligen franska skulle vara vart tredje sprak? Durch, fur, gegen, ohne, um sitter som en smack i ryggmargen men till vilken nytta? Vem bestamde att tyskan var sa viktig for de svenska sma telningarna pa 60-talet samtidigt som man tvangssteriliserade utvecklingsstorda och lobotomerade schizofrena. Inte vet jag min gamla stofil men visst hade det varit battre att kunna skilja pa buenas dias och buenas tardes. Man kan ju inte bestalla cervezas och be om la cuenta HELA tiden.
Engelska spraket ar ju bra om man skall snacka med andra turister, annars galler spanska som ju till skillnad mot tyskan ju ar ett varldssprak. Nar vi for hit i fjol med var aldste son Petter fick han ta itu med sin moders och faders tillkortakommanden trots att vi varit pa semester i spansktalande lander atskilliga ganger tidigare. Vi fick helt klart for oss hur generost man kan bli bemott och vilka aventyr som vantar bakom hornet om man som Petter beharskar spraket och kan ta kontakt med lokalbefolkningen.
Vad jag vill ha sagt med detta ar att om man tanker sig langre vistelser an ett par veckor i ett spansktalande land, skall man absolut satsa pa att forkovra sig i spraket. Dels ar det manga ganger svart att gora sig forstadd men aven om det lyckas uppskattas det mycket om man gor sig modan... Jag kan bara skylla pa min egen lathet, vara ariska beivrare och mojligen brist pa motivation att jag inte lart mig mer spanska - men sa ar det! Innan jag natt langre med mig sjalv far det bli en poang till sverige.
2-1 till Mexico.
Andreas
Einar och Andreas fann ocksa varandra snabbt. De har samma fritidsintressen som natur, resor och golf och har samma asikter om det mesta (forutom i amnet damfotboll dar jag haller med Andreas). De ar f o valdigt lika som personer. Kan det vara det som gor att jag fattat tycke for Andreas?!
Andreas och jag
Andreas av 82 ar, ursprungligen fra Norge, "went to a-hell-of-a-lot-of-schools" dar och sedan aven i USA dit han flyttade 1950. Traffade sin hustru Lilian, nu 78 ar, fodd i Tallinn, fick tre barn och blev sedan professor emeritus pa department of Resourse Economics, som det star pa hans visitkort. Han har sedan dess arbetat over hela varlden at FN, FOA som radgivare i ekonomiska fragor gallande jordbruk.
Numera ar han pensionerad (sedan 16 ar) och agnar somrarna at sin egen tradgard hemma i Kingston, Rhode Island. Ovrig tid reser han sa mycket han kan. Fru Lilian foljer inte alltid med, hon har sa mycket annat att sta i som t ex nu nar hon ar hemma och vilar upp sig efter en bridgeturnering i Mexico City.
Som Ni forstar har Andreas hur mycket som helst att beratta. Han har inte glomt norskan men talar helst amerikanska med en harligt sjungande norsk brytning.
Trots att han har vissa problem med sina fotter tar han varje dag langa promenader. I tva dagar hade han sina promenadskor hos skomakaren pa lagning men da gick han istallet i sina tofflor! Inget kan stoppa Andreas.
I gar kvall nar vi satt och smapratade med Andreas sa Einar till honom "Jag vet inte vad det ar men du paminner mycket om Thor Heyerdahl.". "Funny you say that, sa Andreas for vi bodde grannar med hans familj och vi har traffats mycket!" Sedan berattade han om ett syskonbarn till Heyerdahl som under en bomraid under kriget satt hos tandlakaren nar en bomb foll. Flickan i 12-arsaldern overlevde men ryggen blev sargad och man fick plocka splitter ur hennes rygg manga ar efter det.
Som sagt, var semestervan Andreas har mycket att beratta, bade smatt och stort men som den enkla man han ar anvander han inga stora ord. Framhaver inte sig sjalv pa nagot satt men garna andra.
Hittade igar ett Nicaraguanskt ordsprak som passar in: "Eyes that see do not grow old".
Andreas pa besok i vart nya boende.
Igar gjorde vi en heldagsutflykt med buss/taxi till Puert Angel m fl orter efter kusten.
Makens inhopp i Ingas blogg
Ni kanske undrar varfor och vad jag kan tillfora har. I brist pa initiativkraft att gora en egen blogg och att Inga redan har en del lasare som jag kan snylta pa kan Ni lasa nagra rader som kan sammanfattas under foljande huvudrubrik och underrubriker:
Why in the Heck are we living in Sweden?
- Vader/klimat
- Pengar/forsorjning
- Spraket
- Vanor/ovanor
- Vanner, bekanta
- Familjen
Vader/klimat
Ni som tror att vader som standigt paminner om den basta julimanad vi nagonsin haft i Sverige i mannaminne endast ar positivt - Ni ska veta att Ni ar ratt ute. Tio manaders hogtryck och +28 i luften och med 25 grader i vattnet avloses av tva manader med lite ostadigare vader och nagra grader mindre varmt i luft och vatten. Inte underligt att man aldrig pratar vader och temp sinsemellan pa dessa breddgrader. En gammal hederlig tempmatare kallas for Gringopafund och ar val den mest meningslosa uppfinning nagonsin.
Finns det da nagra nackdelar med detta klimat? Just nu stors jag av en tradgardsarbetare, en man som krattar lov vid altanen dar jag sitter. Lov och annat rat faller standigt fran traden pa den tatbevuxna tomten dar var hyrda stuga ligger. Har ar det alltsa inte hostlov som faller utan en standig nedskrapning. Kan ju vara trevligt med lite sallskap men kan ju aven vara lite jobbigt om man spontant skulle vilja visa stjarten i nagot fonster... Att inte kanna av hur arstiderna vaxlar och sakna ett givet samtalsamne ar ju forstas synd - men det finns ju sa mycket annat att prata om.
1-0 till Mexico.
Pengar/forsorjning
For livets nodtorft och lite till kravs ju som bekant en del pluringar. Nu ar det ju inte de stora inkomsterna man klarar sig pa utan de sma utgifterna som galler. Inkomsterna ar valdigt ojamt fordelade i detta land. Jag skulle tro att 10 % av befolkningen tar hand om 90 % av inkomsterna. En maid (piga) eller tradgardsfixare kan ga los pa en svensk hundralapp per dag. Nar det galler det sociala skyddsnatet ar man helt beroende av arbetsgivarens valvilja. Blir man t ex sjuk eller gravid far man vara tacksam for ekonomiskt stod. Sadan forsorjning ar alltsa inte att tanka pa. Att dra in stalar som forsaljare pa stranderna eller dyligt har vi sett alltfor manga misslyckade exempel pa.
Att kunna forsorja sig pa sin hobby ar ju fa forunnat, det vore ju det allra basta. Har blir fiskegubbarna formligen overfallna av spekulanter pa fangsten. Jag har ju alltid legat bra till hos gamla tanter som hor till majoriteten av spekulanterna, succen borde vara given... Skulle man dessutom foradla fisken sjalv, vilket inte verkar vara uppfunnet har an skulle det vara en god fodkrok (Det enda som ar nagorlunda dyrt pa restaurangerna ar fisk.) Dessutom betraktar jag de fisknat som anvands som stela och ofiskliga jamfort med vara. Bensinen kostar bara
4 kr/liter - inget att fundera pa.
2-0 till Mexico.
P.S Det finns ingen golfbana i byn, det far bli reservplanen.
Fortsattning foljer.
Sista flytten!
Sheila motte oss utanfor grinden till huset och vi klev in i en tropisk tradgard med palmer, avocadotrad, bananplantor m m, En gang leder fram till det lilla gula stenhuset.
Huset ar inrett i rustik Mexicansk stil och ar helt nybyggt. Det ar forsta sasongen som hon hyr ut det.
Pa andra sidan huset finns en stor terrass med ett oppet kok dar man har en vidunderlig utsikt ut over
havet! Ser det inte harligt ut?!
Huset sett nedifran.
Utsikten fran terrassen.
Einar har redan hittat sin plats!
Inga skriver utkast till blogg i manens sken!
Gina, the Information Goddess
Einar och Gina
I Puerto Escondido finns en kvinna som heter Gina Machorro som alla kanner och Gina kanner alla - narapa. Av en slump hamna Gina i PE och trots ett bra valavlonat jobb inom resebyrabranschen pa annan plats i Mexico valde hon att arbeta som informator i turistinformationskiosken i Puerto Escondido. Gina ar kand som The Information Goddess kan man lasa om man googlar pa henne, dar man f o far tusentals traffar! Jag mailade henne i hostas for att fa hjalp att hitta ett lite annorlunda boende har under var sista semestervecka och hon svarade inom nagra timmar... Jag fick tips att kontakta hennes van Sheila som dessutom visade sig vara hennes egen hyresvard sedan 16 ar tillbaka, d v s sedan hon kom hit till stan. Sheila hade nagra hus som hon kunde hyra ut och vi fastanade for ett av dem.
Vi sokte upp Gina direkt nar vi kom hit och hon hade stenkoll pa att vi skulle komma och halsade oss valkomna. Alla googleinfo visade sig stamma. Gina ar en energisk, rapp, intensiv och underhallande kvinna. Fragan ar om hon inte skulle arbeta med kommunalpolitik ocksa. Hon brinner for miljofragorna och skulle nog kunna gora underverk har i Puerto Escondido eller kanske i hela Oaxaca.
¡Invasion!
Under veckan vi har varit har i Puerto Escondido har det pagatt ett putsande, fejande, snickrande och malande runt om i staden men framforallt nere vid stranderna och vi har undrat vad som var pa gang. Nar vi var har forra aret hade vi en stark kansla av att denna lilla turistort var "lite pa dekis". Kanske hade man bestamt sig for en uppryckning? T o m den cementerade vandringsleden runt klipporna som forra aret var rent livsfarlig att ga pa med stora hal rakt ner i havet pa vissa stallen hade nu restaurerats.
Har tors man numera ga utan att riskera livet. (Uppe vid fyren ska vi bo fr o m i morgon)
Nar vi pratade med Gina i informationskiosken om detta berattade hon att alla forsoker dra sitt stra till stacken genom att hyfsa till vid sin tappa men mycket finns kvar att gora. Betr vandlingsleden berattade hon att " a gringo came and made it!". Det kravdes sadan pappersexercis med myndigheterna for att fa det atgardat att till slut tog gringon saken i egna hander, tog med sig fem gubbar och fixade halen pa en dag! Gina himlade med ogonen, "that's Mexico!".
Vi fick ocksa veta att man pa lordag eftermiddag invantade arets storsta turistinvasion. Mexicanska barn har tva veckor ledigt i samband med pasken och da tar manga semester.
Pa lordag morgon utfordes den arliga storstadningen av stranderna i Oaxaca-distriktet. Ca 100 personer samlades utanfor Ginas kiosk och drog sedan ut pa storstadning. Pa eftermiddagen var Puerto Escondido "skinande rent". Da rullade de fyra forsta bussarna fran Mexico City in! (En resa pa 14 timmar!)
Sondag morgon mottes vi av en helt annan syn. For det forsta, nar jag somndrucken, i nattlinne, klev ut pa var terrass, satt dar en storvaxt mexicanare med sombrero i en av vara fatoljer och blickade ut over havet! Bredvid honom stod hans fru. Hapen fick jag fram ett "buenos dias" och han tittade pa mig som om han ville ha en lite tydligare forklaring varfor jag stod dar!
Stranden var full av skrap efter badandet och festandet kvallen innan men stadningen var i full gang...
Lugnet och friden som radde for nagra dagar sedan ar nu ett minne blott men i morgon flyttar vi upp till ett litet hus pa en klippa ovanfor stranden dar vi garanterat inte kommer att vakna med en mexicansk familj pa terrassen!
I nod och lust
Nar de sa blev bestamt att vi skulle besoka fam Gallo i Mexico City och i Acapulco sag jag nagot dromskt i Einars ogon och efter nagra dagar kom det: "Vi kanske ska ta en tur till Puerto Escondido igen nar vi anda ar sa nara?!" Med det ville han ha sagt: "Da aker vi sjalvklart till PE sa att jag far forsoka fanga Doradomonstrets storebror!". Detta anade jag forstas men vad gor man som den goda hustru man ar, man foljer sin man - i nod och lust!
Idag lordag var dagen inne. Einar gick langs stranden hela morgonen for att hitta den bat som skulle vara stor nog att frakta hem den stora fangsten. Sjalv tycker jag inte att storleken har sa stor betydelse utan riktade in mig pa batagaren (vi skulle ju vara ute tillsammans i fyra timmar!). Jag fann nagra trevliga killar.... och som tur var hade de en bat som Einar godkande.
Ingas strandraggare med fangst i mitten (Einars kommentar)
Vi hade varit ute i nastan tva timmar utan att vi sett nagon tillstymmelse till fisk (enbart nagra vattenskoldpaddor) nar det plotsligt rock till i Einars spo. Langt ute till havs fick vi se en bjasse till svardfisk som hoppade hogt. Eftersom jag ar dalig pa att beratta fiskehistorier slutar jag berattelsen har men Ni kan vara sakra pa att den kommer att berattas om och om igen under det kommande aret. Det varsta ar att jag troligtvis blir tvungen att folja med Einar hit igen om ett ar eller sa. Men vad gor man inte for sin man. I nod och lust...
Einar kanner efter om han kan lyfta firren pa ca 20 kg.
Svardfiskmiddag pa hotellet med var nya bekantskap Andreas 82 ar. Norrman bosatt sedan 1950 i USA, ute och backpackar i Mexico! Einar berattar en fiskehistoria...
(PS. VI har pa omvagar hort att var yngste son har gett sig in i stand-up-branschen, stammer det?)
Puerto Escondido
Puert Escondido ar raka motsatsen till Acapulco. Har finns nastan enbart lag bebyggelse och det ar mycket avslappnat och enkelt att semestra har. 20.000 inv har staden som ligger i en sluttning ovanfor stranderna. Bor man som vi pa Principalstranden har man god uppsikt ñver vad som hander och det ar en upplevelse att kliva upp kl 07 och titta pa nar fiskegubbarna kommer in med sina sma fiskebatar, tar sats och kor rakt upp pa stranden med, forhoppningsvis, fulla baten med fisk. I samma stund kommer massor med kvinnor springande med sina byttor och slanger sig med huvudena fore ner i baten for att roffa at sig de basta firrarna! Detta skadespel haller pa fram till ca 09.
Puerto Escondido var ett innestalle for amerikanska hippies i slutet av 60-talet. Manga blev kvar... Det var forresten en f d hippie (kvinna, ca 65 ar nu) som vi traffade i Oaxaca forra aret, som da hjalpte oss att boka detta hotell som ags av en kamrat till henne. Thanks to her!
Inte vet jag hur Petter bar sig at nar han ringde och bokade rum at oss fore jul men vi har fatt den basta av hotellets tva sviter som har en liten terass och ligger precis pa stranden! Thanks to Petter!
Einar och jag pa terassen.
Bussresan fran Acapulco tog nastan 9 timmar. Det var spannande att aka in i alla byar och samhallen men tragiskt att se 40 mils sopstation efter vagen! Pa bussresan traffade vi ett trevligt par fran Israel, 67 och 71 ar unga, som vi "lurade med" hit till hotellet. De blev fortjusta over vad de sag och speciellt i morse nar batarna kom in. Idag har vi fatt berattat om hemskheter fran Israel och allt de upplevt dar, att man bara orkar... Kanske inte konstigt att de reser ca 4 manader om aret.
Idag har vi tagit det lugnt och installerat oss i sviten!!! Har i alla fall promenerat bort till Zicatelastranden som ar ett Mecka for surfare. Vagorna dar ar skyhoga!
30 grader i luften och 29 i vattnet med termometer fran Claes Ohlsson i Ostersund sa det maste stamma!
Utsikt fran sviten!
Acapulco II
Vy over centrala delarna av Acapulco.
Nu ar vi inne pa var sista dag i Acapulco. Vi har haft helt underbara dagar med utflykter i omgivningarna och till stranden forstas! I lordags var vi pa en batutflykt till en lagun i narheten och beskadade faglar av alla de slag. Svarta och vita pelikaner, flamingos m fl.
Francisco kom hit pa fredag kvall med buss och fick njuta av knappt tva dygns ledighet innan det var dags for hela familjen att atervanda till jobben i Mexico City. Pa lordag kvall ordnade vi en svenskkvall dar vi bjod pa kottbullar, janssons frestelse (typ), hasselbackspotatis m fl smaratter. Till det drack vi OP och sjong snapsvisor sa det ekade mellan husen. Vi hade en fantastiskt rolig avskedsfest! Nar det var dags att ga och lagga sig fick Gallo och Einar for sig att sticka in till stan! Jag tror Einar far skriva en egen blogg om detta besok... De var inte hemma forran pa morgonkvisten och hade haft en rolig natt med barbesok och fyrverkerier.
Einar med Cirilo, Inga,Maru och Francisco
Batutflykt i lagunen (Vattentemp 32 grader)
I morgon bitti aker vi vidare till var slutdestination Puerto Escondido!
Acapulco
Tredje dagen i Acapulco som ar mucho, mucho storre an vad vi kunnat ana. Har bor nara en milj innevanare och med turisterna blir det en pulserande storstad som aldrig sover. Fam Gallos hus ligger dock i ett lugnt sommarhusomrade i utkanten omgardat med stangsel och bevakat av vakter dygnet runt. Huset har tre sovrum, vardagsrum, kok och en mysig terass. Utanfor en stor tradgard med pool for ca 15 hus samt en padeltennisbana som ar mindre an en vanlig tennisbana och med vaggar. Dar spelar Gallo och Einar tennis pa liv och dod. Just nu ar det bara vi har eftersom det ar lagsasong sa vi har poolen och tennisbanan for oss sjalva! Om ni har varit lite oroliga betr hur vi skulle klara oss utan hembitrade sa kan jag lugna er! Vi far hjalp med disk och sangar aven har.
I gar kvall akte Gallo, Einar och jag in till stan for att kopa bussbiljetter till Puerto Escondido och samtidigt titta pa de galna Mexicanarna som dyker fran den beromda klippan La Quebrada. Det var 6 st denna gang som hoppade, en hoppade fran 35 m och de andra fran lagre hojder, bl a en liten kille som kan ha varit runt 12 ar! Nar vi kom dit parkerade vi utanfor ett hus och mannan som agde huset lovade att titta till bilen. Nar vi kom tillbaka berattade han att han hade dykt tidigare men blivit skadad i ryggen vid ett tillfalle nar det var kraftig storm och var tvungen att sluta. Han berattade att dykningen hade gjort honom sa rik att han kunde kopa huset han bodde i! De dyker fyra ggr per dag och efter varje dykning far de pengar av publiken. Detta har pagatt varje dag sedan 1932. Det var verkligen sevart men helt galet!
Nar vi akte hit i onsdags tog det oss mer an 1,5 tim att komma ur Mexico City. Trafiken ar ett verkligt problem dar. Buss- och tunnelbanenatet ar daligt utbyggt sa de flesta maste ha bil och med 18 milj manniskor sa..... Det blir trangt. Ofta far de aka till jobbet tva timmar innan de borjar arbeta och sedan vanta ett par timmar innan det ar mojligt att aka hem! Det blir langa dagar.
Under bilresan fick vi se den levande vulkanen Popocatepetl som passade pa att puffa ut lite rok nar vi passerade, och aven den doda vulkanen Iztatzihuatl (vilka harliga namn). Vi akte genom odlade omraden, oken och regnskog innan vi slutligen efter 4 tim kom till Acapulcu.
Vi frukosten i morse ringde Gallos pappa och berattade att Gallos bil som ar parkerad utanfor huset i Mexico City hade fatt en ruta inslagen. Fronten pa radion var redan borttagen och inget annat fanns i bilen sa det var verkligen onodigt!
Temp har ca 30 grader...
Lite bilder
Lunch i Tepoztlán.
Gallos mamma i hennes vaskfabrik.
Julieta (Gallos systerdotter 1 1/2 ar)
Gallo och Carlos.
Hemma hos Agustin och mamma Berta.
Maro Gallo Francisco Einar Gallo
Nya aventyr
Hembitradet sjuk konstaterade Maru vid frukostbordet... ! Sjuklingen ringde dock efter ett tag och hade ordnat en ersattare. My God! Vilken tur! Det kandes ett tag som om hela varlden holl pa att rasa samman!
Gallo kom och hamtade Einar, mig och Cirilo pa formiddagen for en resa upp i bergen till ett munkkloster fran 1500-talet. Resan gick pa kringelikrokvagar upp i bergen ovanfor stan. Vi tog promenader runt klostret och rastade Cirilo som var lycklig over friheten. Einar och jag kande av hojden som var runt 2.500 moh och tappade flaset i uppforsbackarna. Cirilo var tydligen van... Klostret lag mitt i skogen och hade valskotta tradgardar. Spannande att se hur spartanskt munkarna hade levt. Gallo tog med oss ner i underjordiska gangar som var smala, langa och kolsvarta. Tydligen blev Einar morkradd och krop ihop bakom mig och holl i mig for att inte tappa bort sig sa jag fick skota lotsningen runt labyrintgangarna. Nar jag tanke pa hur det skulle se ut i dagsljus fick jag en skrattattack sa det sakert ekade upp i klostret.
Pa hemvag ville Gallo bjuda oss pa en Mex specialitet (i vissa grupper), pulque. Pulque ar en alkoholhaltig dryck (ungefar som ol) som gors av saften fran en speciell kaktus med en kort tids jasning. Pulque gors privat och saljs inte i barer eller affarer och darfor kan det vara lite svart att hitta ett forsaljningsstalle, speciellt nar det ar oskyltat. Nu visste Gallo genom en van att det fanns ett stalle som salde pulque efter vagen ner till stan. Vi stannade i en liten by och gick sedan en stig upp mot skogen dar det lag ett ruffigt hus. Vi kom in pa en liten gard dar det satt ett gang gubbar pa timmerstockar och drack sin pulque med valbehag. De sag ut att ha suttit dar ett tag... Vi blev ordentligt utstirrade nar vi kom. Tre vita manniskor och en av dem dessutom kvinna. Vi gick in i "affaren" dar pulquen forvarades i en stor tunna och fick drycken serverad i lerkrus. Gallo forklarade for oss att om pulquen var ratt gjord serverades den naturell men skulle de misslyckas med jasningen brukade man blanda i vanilj- eller jordgubbssmak. Denna var naturell. Fargen pa pulquen ar vit och smaken var det inget fel pa men konsistensen var lite slemmig! Vi kopte med en flaska pa 1,5 l for att bjuda pa hemma. Den kostade bara nagra pesos och det ar darfor den ar sa popular bland de Mex A-lagarna. Val hemma igen hade Maru kommit hem och lagat mat till oss. Hon var inte direkt road av vart "tilltag" att besoka en Pulqueria!
I morgon blir det tidig uppstigning for da bar det ivag till ACAPULCO!
Utflykt till Tepoztlán
¡Hola amigos!
Efter en lang resa (9 tim till New York, 5 tim vantan, 5 timmar till Mexico City) kom vi antligen fram till Mexico. Gallo och Isaac (som ocksa har halsat pa hos Petter och oss i Sverige) kom och motte oss pa flygplatsen och det blev forstas stora kramkalaset som sedan fortsatte hemma hos fam Gallo nar vi traffade Gallos foraldrar for forsta gangen. Gallos mamma Maru hade tagit engelska lektioner under vintern for att vi skulle kunna konversera under vart besok och hon var lite spand pa hur det skulle ga men det var inga problem alls... Gallos pappa Francisco kan ocksa en del engelska.
Fam Gallo med hunden Cirilo bor i ett stort, vackert hus med en liten tradgard pa innergarden och Einar och jag far bo i ett fint rum med tillhorande badrum! Vi kan inte ha det battre. Maru hade placerat ett stor bukett blommor pa ett bord och skrivit ett jattefint valkomstkort sa vi kande oss verkligen valkomna. Har brukar Petter bo nar han ar pa besok i Mexico City. Vi forstar nu varfor Petters vistelser har blir langa! Trevlig familj, god mat och en hushallerska som baddar sangen och stadar!
Efter ett par timmar var vi tvungna att saga godnatt. Vi hade ju Sverigetid i kroppen, d v s klockar var da ca 9 pa morgonen for oss sa vi var ganska utmattade.
Lordag morgon
Full fart i koket nar vi vaknade. Maru hade varit pa affarsresa i norra delen av Mexico och kopt med sig Mexicos basta Tamales for att bjuda oss pa. Vilken frukost! Under frukosten bestamde vi att vi skulle besoka lordagsmarknaden i San Angel som fran borjan var en liten by utanfor Mexico City men som nu har vaxt ihop med stan. Vi vandrade omkring dar nagra timmar och at sedan lunch pa en av Mexico Citys basta restauranger. Det ar en gammal hacienda med en innergard dar vi fick sitta och vanta innan vi fick bord inne i restaurangen. Garden var fylld med blommor av alla de slag, vackra skulpturer och en fontan. Dar blev vi serverade tequila och margarita (naturligtvis) och Maru upptackte att hennes engelska hade blivit mycket battre pa en kort stund! Jag kunde bara halla med, vi forstod varandra utmarkt. Maten var utsokt med perfekt service. Nar vi satt dar och njot av tillvaron ringde Petter fran Uruguay pa Gallos telefon for att hora att vi var valbehallna framme. Lite konstigt kandes det att han var dar och inte har!
Pa kvallen kom Gallo jr:s syster Maria pa besok med man, Memo och dotter Julieta som maste vara det nast sotaste barnet pa jorden . Det var roligt att fa traffa dem efter att ha hort talas om dem och sett dem pa kort. Det lilla trataget som jag kopt pa Gaupa i Ostersund blev mycket populart, i alla fall tyckte foraldrarna att det var fint. Julieta ar nu 1 1/2 ar och ska fa ett syskon om en manad!
Senare pa kvallen akte vi till Gallos hus som han nyligen har hyrt tillsammans med tva kompisar. Ett hus i tre plan dar vi mest blev imponerad av takterassen med tillhorande rum dar vi redan har bokat in oss till nasta besok. Dar traffade vi ytterligare en kompis till Petter, Carlos, som vi inte traffat forut.
Sondag
Sovmorron och sedan en harlig Mexicansk frukost bestaende bl a av chilaquiles. Gallo skjutsade oss hem till Agustin dar vi bodde nagra dagar forra aret och dar Petter bodde nar han jobbade har 2000. Han bor ocksa i ett stort hus tillsammans med sin mamma Berta som nu ar 87 ar. Hon ar pigg och rask i kroppen men dement. Hon har anda en underbar humor och mycket gott humor. Hon har varit tandlakare tidigare (hennes antika tandlakarstol star i vardagsrummet!) och forra aret ville hon garna hjalpa oss med vara tander, om vi skulle fa nagra problem. Sjalv har hon inga tander alls! Det var roligt att traffa Agustin igen och han berattade mycket om Mexico och visade oss nagra fina bilderbocker, bl a fran Merida. Han kan det mesta om Mexicos historia.
Vi hade bestamt traff med Nachos foraldrar Mayis och Nacho S:r sa de kom hem till Agustin och hamtade oss och vi akte till en restaurang i den nordvastra delen av stan. Vi hade en mycket trevlig middag tillsammans. Mayis ar ju engelsklarare sa dar ligger man lite i la nar det galler sprakkunskaperna. Deras son Rodrigo dok ocksa upp vid middagen. Nacho jr ar nu i London och ska plugga dar ytterligare ett ar och Mayis och Nacho Sr skall aka och halsa pa hos honom till pask. Efter middagen tog Nachos med oss pa en biltur runt Mexico City sa nu har vi sett ungefar 1/4 av stan!
Till mina arbetskamrater som foljt mina shoppingbestyr under den senaste manaden kan jag bara saga att alla presenter jag kopt foll i god jord. Jag hade ju ocksa med mig en jatteforpackning ljus fran Ikea till Maru som blev speciellt uppskattad. Tva ganger under flygresan har jag fatt plocka ur mitt handbagage for att visa upp Ikea-ljusen! Tullgubbarna har nog undrat varfor man reser over halva jordklotet med 50 ljus i handbagaget. Som tur var upptacktes inte de 2,5 kg Extrasaltat Bregott som vi hade med till Gallo!
