Varning för linser i äggkoppar!
Tillbringar stor del av semestern i stugan i Hälsingland. Detta hände sig förra veckan. Jag, min äldsta dotter och en väninna satt uppe länge en kväll. Maken gick och la sig tidigt då han skulle upp kl 7. När vi till slut bestämde oss för att gå till sängs hittade jag inte min linsburk och insåg till slut att den ligger nog i sovrummet där mannen ligger. För att inte (ytterligare) störa honom beslöt jag att ta 2 äggkoppar till linsförvaring. Somnade sedan gott i barnbarnets rum.
Vaknade ganska sent dagen efter. Gick in i köket för att ställa iordning frukost men först sätta in linserna förstås... Vad skådade mina närsynta ögon. Jo, en äggkopp var borta och på diskbänken stod en tom äggkopp! E hade, innan han begav sig iväg, kokat ägg och hittade lite lämpligt några äggkoppar som redan stod framme! Konstigt nog var äggkopparna halvfyllda med "vatten" men det var ju bara att hälla ut i diskhon... Till min lycka (hade inga reservlinser) låg linsen i diskhon, torr förstås men med en stunds blötläggning var den brukbar igen!
Med denna lilla blogg vill jag bara varna er alla: Förvara inte linserna i äggkoppar! Det kan gå illa. För mig gick det bra och blev en rolig historia!
Omtanke - Ordet för dagen!
Glädjen över att ha barn bubblar ofta upp inom mig. Mina barn är ju utflugna sedan länge men att ha vuxna barn har inte minskat känslan. Jag har "tons of" exempel men ska ta det senaste.
Min äldsta dotter var skyldig mig lite pengar. Innan hon satte in pengarna på mitt konto hade hon fått en idé och ringde upp mig: "Mamma, du tar inte hand om dig som du borde och jag har tänkt att istället för att betala tillbaka pengarna köper jag dig något för pengarna som får dig att må bra, för det skulle du ju i alla fall inte unna dig". Jag blev tårögd över att hon brydde sig och gav henne klartecken att det var helt ok!
Igår anlände paketet med "må-bra-prylar" som jag har frossat i idag. Efter att ha tagit ett långt bad med face & body scrub, efterföljande helkroppsinsmorning och ögonkräm ska jag nu inta Omega 3-6-9 + mineraler och efter det justera ryggen med en "krok" se www.hookofsweden.
Även om jag betalade kalaset är det OMTANKEN som räknas! Tack Lisa!
Idag hände det
Att lämna vackra Norderön på morgonen känns ju i och för sig tungt men färjeturen över till Isön och sedan fortsätta över broarna och följa vägen längs Storsjöns strand, svänga upp på och över Vallsundsbron mot Frösön och sedan skåda de "tända ljusen i vår lilla stad", gör att man känner att "jag har valt rätt plats att bo på". För sen, efter arbetsdagens slut, får jag ju åka hem till ön igen... och det var just det jag skulle komma fram till! Varför kan jag inte lära mig att vara ute i god tid så att jag kan känna samma frid och lycka på hemväg?
Vi som pendlar till och från Norderön vet exakt på minuten och sekunden när vi måste åka för att komma i tid till färjan. Av någon anledning är det mycket svårt att rucka på det och tänka sig att åka två minuter tidigare. För det mesta hamnar man bakom en buss, lastbil eller nån snigeltrafikant som ligger klistrad mitt i vägen! - Naturligtvis - Vilket gör att man har svårt att hålla 30, 40, 60 km/tim samt bli tvungen att göra en farlig omkörning för att hinna köra på färjan innan bommen fälls ner och man står där med långnäsa!
Men... idag hände det, tack vare att jag redan när jag sprang nerför trappan på jobbet insåg att detta inte kommer att gå! 1 1/2 min sen! Det funkar inte!
Jag tog det alltså lugnt och njöt av hemresan. Nu är det ju mörkt när vi åker hemåt men jag kunde njuta av att jag kunde hålla varje trafikbegränsning, körde in mot vägkanten för att släppa fram några "fartdårar" som tydligen hade väldigt bråttom och såg månljuset spegla sig i vattnet, Hade så gott om tid att jag önskade att någon polis skulle stå och vinka in mig i Fannbyn, klappa mig på axeln och ge mig beröm för oklanderligt uppträdande i trafiken! Tyvärr stod det ingen där idag...
Att sedan komma fram till bilkön till färjan var en annorlunda upplevelse. Jag slog av motorn, filosoferade lite om livet, innan det var dags att köra på i lugn och ro. I vanliga fall är det jag som är fartdåren som i sista sekunden kör på innan färjan lägger ut!
Vad lär jag mig av detta? Förhoppningsvis mycket men troligtvis - ingenting!
Skrivande kvinnor!
Fick ett trevligt telefonsamtal i helgen från en kvinna som vill starta upp vår vilande Östersundsgrupp i Skrivande kvinnor i Jämtland. Det känns jätteroligt att börja om igen. Vid första träffen kommer vi att vara tre kvinnor. Kanske just du som läser detta och bor i Jämtland har lust att haka på?
The Match!
Hur som helst skulle det ju bli en trevlig resa med min dotter och sedan få träffa äldsta dottern Lisa med pojkvän Patrik samt, inte minst, kusin Maud där vi skulle övernatta!
Som alla vet blev det ju en kanonmatch som kanske går till historien! Och JAG var där. Även om jag hade ett ryggskott som var på tillbakagång hoppade jag upp och ner under matchen och levde mig in i alla händelser som den värsta fotbollsnörden! Faktiskt bland det roligaste jag varit med om!
Rolig träff med Patrik, Lisa och Maud
Vi vann!!!
Ärevarv!
Dagen efter - Stina går igenom sportbilagorna
Pelargonsällskapet!
Det som hänt nu, när jag studerat Pelargonsällskapets skrifter, är att jag blivit mer förvirrad än någonsin! Som jag kan tyda de råd jag fått till mig är att man tydligen kan göra precis vad som helst! Det finns inte endast en enda lösning för att lyckas. Man måste prova sig fram.
Nu har blommorna blommat ut och jag har i år, istället för jordkällaren, placerat dem i fönstren i garaget och i tvättstugan, där det är lite svalare. Där får de även ljus från små lampor i varje fönster som lyser dygnet runt. Det ska bli intressant att se hur jag lyckas... Fortsättning följer.
Trauma
Einar och jag åkte ut med vår båt en härlig sensommarkväll för att göra en kort tur utanför vår brygga. Eftersom det var en så fantastisk kväll gjorde vi en lite längre tur...
För att göra en mycket lång historia kort kan jag bara säga att även på Storsjön kan vädret växla mycket snabbt och våran lilla tur slutade med att vi fick tillkalla sjöräddning, som i och för sig inte kunde rädda oss utan låg och bevakade tills vår vän Gunnar (som är en van livräddare) kom och bogserade oss till land.
Jag är ju sedan tidigare mycket sjörädd så denna kväll/natt har satt sina spår! Märkligt nog så lägger sig det mesta och nu är jag åter på banan. Är tillbaka i facebook och efter att ha bloggat en vecka i landstingets blogg känner jag att det faktiskt är jätteroligt att skriva och en förbannat båttur ska inte hindra mig!
Vår båt ligger risigt till! Tror den får tillbringa nästa sommar på landbacken!
Vilat klart
Vilande blogg
Så var det äntligen dags!
1963 (vem mer än dinosaurierna levde på den tiden?) var vi ett gäng på fem tjejer och en liten kille (min lillebror Ove 4 år) som upptäckt Barbiedockan som just kommit till Sverige. Vi träffades med vår dockor, gjorde utflykter, tjatade på våra föräldrar om nya kläder (dyra) till våra dockor. Barbie måste ju också ha sällskap av Ken och så småningom kom Skipper! På den tiden fanns en internationell Barbie-klubb där man kunde ansöka om medlemskap. Det gjorde vi - så klart! Vi fick ett certifikat som vi enl reglementena var tvungna att ha med vid varje möte. Där står:
" Härmed intygas, att de här församlade Barbie-vännerna har uppfyllt fordringarna för detta certifikat. De erkännes härmed officiellt som gruppmedlemmar och är således berättigade att deltaga i all gruppverksamhet, som planeras för Internationella Barbie-Klubben. Genom det officiella sigillet på detta certifikat, har gruppen registrerats under nummer 1986 inom Internationella Barbie-klubben".
Detta har vi som sanna Barbie-vänner tagit på allvar och träffas årligen med Barbie-dockor, certifikat m m. Många beslut tas. Frågor dryftas. Skrivelser skrivs. Ett år beslöts att skriva ett brev till Mona Sahlin som vi vet var en trogen Barbie-anhängare i många år. Vi hade stor förhoppning till henne, beskrev idéer vi hade ang Barbies framtid m m. Kanske skulle hon kunna komma med i vår grupp på "gamla dar" och ge oss en kick? Få oss att se nya banor, nya perspektiv. Detta var det svar vi fick:
"Hej Inga
Tack för ditt brev och dina funderingar kring Barbie. Nu var det ganska många år sedan jag engagerade mig i Barbie. Men jag har förstått att det finns många som har bibehållit sitt intresse och engagemang. Jag önskar er lycka till i ert fortsatta arbete.
Med vänlig hälsning
Mona Sahlin"
Vilket bottennapp! Mona Sahlin som man trodde - ändå - var en schysst tjej...men där fick VI. Nej. Hon var ingen riktigt, trogen Barbie-vän. Hon är en svikare! Barbie-klubb nr 1986 kommer vid årets årsmöte att besluta om en ny skrivelse som denna gång ska går till den officiella Barbie-klubben med krav på att Mona Sahlin stryks som medlem!
Nu drar jag iväg till årets viktigaste möte - med certifikatet under armen - och träffar tjejerna från 1963. Tjejer man kan lita på!
What´s the problem egentligen???
Jag tror jag stannar hemma på semestern och åker färja fram och tillbaka hela dagarna. Rätt vad det är dyker det säkert upp någon rik turist som slår till!!! Jaa, ingen dum idé faktiskt. Jag går genast ut till vägen och sätter upp nya internationella skyltar: FOR SALE!
Hej ni trogna!
För någon månad sedan var det desto mer när allt kretsade kring vårt gamla hus som skulle ställas iordning till försäljning... Än har inget hänt på den fronten. Enl mäklaren alltför många hus ute nu till försäljning. Sen kan jag tro att sälja hus på en ö kanske inte är så enkelt med tanke på färjan... rädsla att bli isolerad vid islossning och storm... men NÅGON borde väl gilla lugnet och idyllen här!? Vi hoppas och tror att en barnfamilj ska komma hit och se alla fördelar.
F ö håller vi som bäst på med planteringar på nya tomten. Lite maniskt har det blivit. Massor av träd, buskar och perenner har inköpts och planterats. Dessutom var vi i Ljungaverk och delade några plantor på tomten där för några veckor sedan - är nu jordslagna, får se om de klarar sig. Manin har gjort mig till en stor trafikfara när jag hela tiden glor in i alla trädgårdar i hopp om att få bra tips på nya växter! Har ni några förslag är jag mer än tacksam!
Nu när många har börjat eller ska börja sin semester tycker jag det är bra tid att byta jobb. Ett helt nytt jobb som kräver sina kvinnor! Jag har tagit tjänstledigt från mitt gamla arbete för att prova på något annat ett tag. Efter två dagars arbete känns det mycket spännande och utmanande. Vi får se hur det går! Jag återkommer.
Jag önskar en alla en härlig sommar! Lev livet NU!
Baksidan börjar ta form
Visst är jag ungdomlig!?
I dag kan jag pusta ut efter många dagars städning och styling av vårt gamla hus inför försäljningen om några veckor. På eftermiddagen kom Mäklarhusets fotograf så jag hade tagit ledigt för att "assistera". Han var nöjd med resultatet och tyckte att det var ett "fotovänligt hus". Det kändes bra. Men det var egentligen inte det jag skulle berätta.
Precis när fotografen svängde ut från gården svängde en annan bil in och en man steg ur. Sedan följde följande ordväxling:
- Hej! Jag hörde av din pappa att du ska sälja huset, sa den okände mannen.
- Min pappa????? men han är död sedan några år.
- ???? Jamen han som bor granne med dig är väl din pappa? sa han förvånat och pekade på Kjells hus.
- KJELL!!! nej han är INTE min pappa.
- Jasså?
Om Kjell varit min pappa hade han nog varit en av de yngsta fäderna genom tiderna och därmed funnits med i Guinnees rekordbok... Bosse Målare som var här och på språng att klättra upp på taket på uthuset för att måla, skyndade iväg med ett stort smil och hade svårt att hålla sig för skratt!
Hur som helst fick mannen en privat visning av huset och åkte så småningom iväg hem mot stan.
Antingen hade han inte "alla hästar hemma" eller så tyckte han att Kjell såg mycket gammal ut eller kanske tyckte han att jag såg väldigt ung ut! Jag tror mest på det sista alternativet!
Jag är så irriterad!!!
När jag kom hem insåg jag, eller rättare sagt, fick jag veta av några mer tekniskt bevandrade i familjen, att detta inte skulle fungera på min IPad som jag hade räknat ut! I och med detta öppnar jag kuvertet med modemet, skriver ett snällt brev och berättar som det var att det var ett misstag. Jag tar inte ens modemet ur kuvertet utan stänger det självslutande kuvertet och TEJPAR igen med en bred brun tejp - för säkerhets skull.
Några veckor efter detta får jag ett telefonsamtal där mannen på andra sidan linjen påstår att han hittat ett brev från mig på sitt skrivbord men vart hade jag gjort av modemet? Jag behöll lugnet och berättade att jag skickat det i samma kuvert som brevet - så klart! Samtalet avslutades efter en lång diskussion om vart innehållet tagit vägen samt lite spydigt/syrligt "då stänger jag av tjänsten så att INGEN kan använda sig av den"! Han fick mig att känna mig som en skurk som tänkte lura net1...
Några veckor till gick och plötsligt får jag en FAKTURA! Nu kunde jag inte hålla mig lugn längre utan skrev ett mycket argt brev tillbaka med vändande post där jag krävde en ursäkt samt en bekräftelse på att jag var struken från deras kundlista. Inget svar!
Nu har det gått ytterligare en tid och idag får jag en påminnelse på denna FÖRBANNADE tjänst (som dessutom ska vara avstängd sen en tid tillbaka!!!) Det mail jag skrivit nu tror jag inte att de törs låta bli att svara på! Fortsättning lär följa. Kanske får vi lämna hus och hem... Är det någon som har ett bra förslag på vad man ska göra - förutom att ALDRIG låta sig påverkas av fantastiska erbjudanden av smarta försäljare!
