Än är det inte för sent .... eller?

Tänk att jag äntligen kommit till skott! Jag har köpt slalomutrustning! Mitt intresse för slalom har väl aldrig falnat men.... jag har gjort en liten paus. Nåja liten och liten, det blev kanske lite för många år... MEN NU är jag på gång!

Tänk om carvingskidorna funnits på 60-talet! Ja då hade jag inte varit att leka med!

Skämt åsido. Jag var aldrig någon tävlingstjej. Nej absolut inte. När jag fick frågan om jag skulle ställa upp i Kalle Anka Cup i Getbergsbacken fick jag yrsel, kväljningar och mådde allmänt illa. Bara av en fråga...

Men jag var ALLTID i backen. Tisdag och torsdag kväll, lördag och söndag. Från öppning till stängning. Minns tydligt att det fanns en köldgräns för att ha backen öppen, kan ha varit 20 grader, som vi tyckte var alldeles för låg! Det var jag, Göran och Lena som åkte tillsammans för det mesta. Livet var helt underbart när man fick åka skidor.

Mina första skidor i mitten av 60-talet var ett par Ski Master med låg fästpunkt. Pjäxorna till ska man kanske inte prata om! men tänkt när Göran och jag fick lov att skicka efter ett par KNÄPPKÄNGOR på postorder! Oj, oj!

Nej någon "riktig" slalomåkare blev jag inte. Jag avancerade till portvakt vid tävlingarna och det tyckte jag var nog. Min bror Börje tävlade, Göran tävlade och flera av mina andra vänner tävlade. Det fick räcka. Bror Börje var på träningsläger med Bengt-Erik Grahn och det var ju bara inte klokt! Wow! Jag var liksom nästan där.... men inte riktigt!

Nu är det alltså dags. Einar, jag och Liam var till Drommenbacken förra helgen och det kändes fantastiskt! Det var precis som igår, förutom att benen var som spagetti efter första åket. Men det blev bättre och bättre. Denna helg blir en vilohelg. Kan ju hända att man blir övertränad! men nästa helg är jag där igen. Knappliften med Liam duger några gånger till!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0